Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 1

var dessutom på tiden, att Richard kom in till de sina. De gingo uppför gångstige u till den biltoges fädernehem. Richard kände ibland sina ben svigta, så mycktet fruktade han att bli igenkänd af tjenstefolket, ifall man möjligen skulle titta ut genom köksfönstren. Men hans farhågor voro utan grund, och han kom slutligen in, utan att ha blifvit sedd af någon. Mr Carlylo roll var slut; han lemnade den stackars biltoge, hvilken nu fick njuta glädjen af ett kort möte med sin hysteriska och lättrörda moder, samt skyndade hemåt af alla krafter, med hufvudet fullt af tankar på hvad han hört. Ända tills nu hade ej en skugga af tvifvel fallit honom in om att George IIallijohn ljutit döden genom Richard Hareis hand. Men han hade dock, oaktadt juryns utsago och den allmänna meningen, aldrig trott på något berådt mord. Richard var en mild, saktmodig och trög varelse, och och han trodde honom vara den siste, som skulle kunna göra sig skyldig till en grymhet eller begå ett öfverlagdt brott; och mr Carlyle hade alltid trott att om sanningen kunde bli bragt i ljuset, skulle det olyckliga skottet finnas ha bärledt sig af en olycklig slump, eller att bössan kommit att brinna af under en häftig brottning. Det gick ett ryckte om att Hallijohn varit emot Richards besök hos hans dotter, och det kunde samma afton lätt hafva kommit till ett utbrott. Han frågade sig sjelf: hvem var denne Thorn? Han kunde bestämdt icke vara en blott uppfinning af Richard; men det var underligt, att hans namn aldrig blifvit nämndt, och att han sjelf och hans besök voro okända i trakten. Var karlen en aristokrat, såsom Richard kallat honom, eller till