Göteborgsposten – 17 februari 1862, sida 2

Bologna herrskar ordning under den nye preckten Magentas kloka och fasta styrelse och under den nye syndikern Carlo Pepoli; allmänna såkerheten har blifvit återställd genom enkla och dock verksamma medel utan att lagens former minsta sätt öfverskridits; presterna böjas öfverallt utan våldsamhet, ehurn lagliga mått och steg måste tillgripas emot den uppstudsige biskopen i Fossombrone och emot Mon-ignor Sperana, den listige, kärfve och oförbätterlige prelaten i Bergamo. Den wihtäri-ka kon-kriptionen har örverall blitvit utförd med utmärkt framgång; norra Italienungdom samlas under sanorna med glädje, söderns med entusiasm. Armen håller på att starkt organiseras; desertionerna blitva ständigt mera sällsynta — inga sådane ha afhörtpå en månad. Partierna ha bortlagt en stor del af sin bitterhet. Opporitionen inser mer och mer att dess förhoppningar hvila på en treulig agitation inom lagliga former; infall på rumerska territoriet, på Venetien och adri atiska kusten betraktas for närvarande sådom vansinniga företag. Åfven Mazvinisterna un derka-ta sig en afvaktande politik. Huru anomalisk ministerens ställning i visst afseende är, vinner den dock dagligen i styrka. Baron RKicasoli anses ha skytt utrikespolitiben väl, isynnerhet romerska affärerna, och rikets administration håller amåningom och säkert på att redas ur den oreda, hvari den ha-tiga annexationen ovilkorligen måste inveckla den. Grefve Bartogi finanslagar hafva bhfvit eller skola snart blifva erkända, och nationen bär med glädje de bördor, som skola befria det från nodvandigheten att taga ett nytt lån. Slutligen bar ull krona på verker Unalienska fonderna och lånet på 500 millioner francs, hvilket vid jultiden sjönk under 63 proc. åter hastigt stigit och är nu uppe: 67,15. Martinez de la Rosa, ordf. i Spaniens deputerade kammare och diktare, har aflidit Den bortgångne var en at Spaniens förnäm sta statsmän. Under frihetskampen mot Na poleon verkade han som journalist, men må ste 1811 begifva sig till England, der ha! utgaf en episk dikt ,,Zaragoza. Han åter vände till Madrid med de segrande Cortes och intog i denna berömda forsamling, son har 1811 års grundlag att tacka för sin till komst, en så framstående plats, att restaura tionen 1814 framlade för honom att välj mellan deportation och förnekelse af sin ot vertygelse. Han tillbragte 6 år i atraffan stallerna på atrikanska kusten, men återfic sin frihet genom revolutionen 1820, och ble minister 1821. Med fransinännens inskridan de 1823 började en ny förföljelse mot honon och hans vänner, och sålunda fortfor Marti nez, omvexlande som minister, gesandt Paris och landeflyktig, att taga en framstå ende plats i den strid, som efter ett långva rigt borgerligt krig skaffande det konstitulic nela systemet makten i Spanien. Men efte det hans sak segrat, blef han, liksom så mån ga af hans samtida, otrogen sitt förflutna oc dog som slatvisk tjenare af den presterlig absolutism, under hvilken Spanien nu sucka Meteorologiska lakttagelser.