Göteborgsposten – 17 februari 1862, sida 2

2—— — SS D att skottet losasades utaf någondera af er. Ni var på något afstånd derifrän, säger ni, Richard; Bethel kunde ej heller ha varit... — Det var icke Bethel som gjorde det, afbröt Richard; det är alldeles omöjligt. Säsom jig sade, jag såg honom i samma ögonblick som skottet lossades. — Men hvar var bLocksley ? — Det är lika omöjligt, att det skulle kunnrt vara Locksley. Jag kunde hela tiden se honom långt inanne i skogen. Thorn var mördaren, dt är säkert, och dom: n borde ha förklarat honom skyldig till berådt mord. Carlyle, jag ser nog, att ni vj tror på min berättelse. — Bidra förklaringar ha gripit mig. och jag behöfver tid till öfverläggning, antingen jag nu tror derpå eller icke, svarade mr Carlyle på sitt rättframma sätt. Det underligaste är — såframt ni verkligen såg Thorn komma springande från hyddan, såsom ni beskrifver — att ni icke infann er vid domstolen och angaf honom. — Jag gjorde det icke, derföre att jag var en dåre, en svag stackare, såsom jag varit under h-la mitt lif, genmälte Richard. Jag kan ej hjolpa det; detta fel är mig medfödt och skall följa mig i grafven. Hvad skulle dessutom mitt påstårnde, att Thorn var mördaren, hafva gällt, då det icke fanns någon, som kunde bestyrka det ? Min aflossade bössa var ju dessutom ett slående bevis emot mig. (Forts.)