Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 2

mig i afton och röka en pipa. Varen goda kommen kl. 7, men icke senare; j skolen då finna min fars gamla tobakaask full med den bästa knaster, och ett halft dussin ejöskumspipor i god ordning. Konvenerar det er? Alla fem mottogo genast bjudningen, och de skulle just aflägsna sig, då Carlyle lade sitt finger på rådman Hares arm. — Ni kommer väl bestämdt, mr Hare, hviskade han. Vi skulle icke kunna reda oss utan er; alla hufvuden, tillade han med en nick åt de bortgående, äro ej begäfvade med samma klara förstånd som ert. — Var säker derom, svarade den smickrade rådmannen, bvarken eld eller vatten skulle kunna hålla mig borta. Straxt efter det rådmannen gått och mr Carlyle lemnats ensam, inträdde en annan skrifvare. — Miss Carlyle ber att få tala med er, sir, och öfverste Bethel bar kommit tillbaka. — Låt miss Carlyle först komma in, var svaret. Hvad är det fråga om, Cornelia? — Ah, det kan ni fråga! Ni gick ut i dag morse med tillsägelse att ni icke kunde äta middag kl. 6 såsom vanligt, och sedan dess har ni icke bestämt timmen. Huru skall jag kunna gifva mina befallningar ? — Jag trodde att jag skulle nödgas gå ut för afsärers skull, men jag beböfver det icke nu, Vi skola spisa middag litet tidigare, Cornelia; säg till att den är i ordning en qvart före sex. Jag har inbjudit... — Hvad försiggår då i dag, Archibald? afbröt miss Carlyle.