Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 2

Elände. Wermlands-Tidningen för d. 1 Febr. berättar: Den 28 sist. Jan. hade på Kyrkoviken invid Arvika köping anträffats det stelfrusna liket af en illa klädd mansperson. Vid anställd undersökning hade utrönts att karlen kl. omkring 3 föregående eftermiddag begitvit sig från en krog i köpingen och då varit rusig. En annan karl hade samtidigt med den döde varit inne på krogen, der han mistat en kaffepåse. Vid den dödes fötter låg ock nämnde påse. Af spåren syntes att den aflidne flera gånger sallit omkull innan han stupade för sista gången i detta lif. Sjelsmord. Från Upsala berättas följande sorgliga historia: Medicine licentiaten O. A. Öhman, Norrlänning, hvilken näst före jul härstädes aflade licentiatexamen och begaf sig till Stockholm för att genomgå foreskrifven praktisk kurs vid Serafimerlazarettet under Carolinska institutets professorer, har i hufvudstaden afhändt sig lifvet genom hängning, i en ålder af fyllda 38 år. Anledningen till detta förtvitlade steg skall ytterst varit någon missbelätenhet med den bana han valt, anseende sig icke fullt lämplig för läkarekallet, ehuru egande utmärkta theoretiska insigter. Detta missnöje skall han äfven härstädes hafva yppat för sina vänner, som funno denna uppfattning alldeles oriktig. Under ronderna å Serafimerlazarettet skall helt nyligen hafva förekommit ett sjukdomsfall, hvars symptomer varit några knölar å patienten, om hvilka professoren Santesson skall hafva tillfrågat Öhman: nå, kan hr licentiaten säga hvilka knölar detta är? Svaret lärer icke fullt tillfredsställt hr professoren, som dertöre både då och äfven dagen derpå tillåtit sig åtskilliga anmärkningar emot licentiaten. Detta lärer underblåst den olyckliges förutfattade rite genus och hatt den verkan, att mannen med berådt mod, enligt hvad hans nästtörut skritna bref lara angifva, beslöt afhända sig hfvet medest hängning. Bevillningsberedningen. I Karlstad äro till ordinarie ledamöter i stadens bevillniogsberedning invalde brukspatron Fritz Clarholm och skräddaremästaren J. Wennerlund samt till suppleanter handl. P. F. Broman och rådman A. F. Bergman. — I Wexjö äro utsedda: läro verköadjuntten mag. J. Johansson, rådmannen C. G. Gedda och sabrikören C. Sandahl. Tysk öfversättning af Fänrik Ståls Sägner. Hr W. Kahleis har nu, enl, Stockholmstidningarne, i det närmaste fullbordat en tysk öfversättning af andra delen af Fänrik Ståls Sägner. Tryckningen af detta arbete lär oförtöfvadt komma att börjas i Stockholm. sSöderköpingsbaronen har åter satt sig på sina höga hästar. Med all sannolikhet är det neml. samma person, som figurerar i följande från Söderteljebladet af d. 1 d:s lånade berättelse: Den 25 jan. ankom hit från Stockholm med bantåget en bättre klädd mansperson. Vid ankomsten till bangården vände han eig ganska artigt till stationsinspektoren och yttrade sin tillfredställelse öfver att så oförmodadt sammanträffa med denne sin gamle vän. Stationsinspektoren kunde dock icke påminna sig att hafva formerat bekantskap med den resande fina herrn. Emellertid underrättades, på förfrågan, vår resande att han kunde erhålla bostad å jernvägskällaren, der han också tog in. Såsom en frikostig gäst, hvilken äfven flitigt bjöd andra ställets kunder på förfriskningar, blef han af värden bemött på det mest förekommande sätt. Det hinde sig likväl icke bättre, än att vår resande herre natten till tisdagen i denna vecka försvann från jernvägskällaren, utan att hafva betalt den skuld af omkring 30 rdr, hvari han under sitt korta vistande derstädes räkat, sedan han dock tagit med sig från stället 4 gräddkannor af silfver, värda ungefär 100 rdr, och hvilket tillgrepp upptäcktes efter hans försvinnande. Vid efterseende befanns i hans, uti brådskan qvarglömda kappsäck endast några brukade linnen och bland dessa iustucken en silfverströsked, ännu icke rengjord efter begagnandet. Dessutom hade den fina industririddaren från en å stadskällaren boende resande, med hvilken han under vistelsen här gjort sig bekant, tillgripit en svart frack med byxor, jemte penningar, hvilka voro förvarade uti en portemounä i frackfickan. Någon upplysning om hvarthän tjufven styrt sin kosa har änuu icke vunnits. Stölden lärer emellertid vara anmäld i poliskammaren uti Stockholm. Vid ett besök, som den förslagne industririddaren under sitt vistande härstädes gjorde på stadskällaren, hade han der berättat, att H. M. konungen vid en skridsko