Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 2

ställa er, icke är kändt för verlden. När jag för alerton år sedan köpte det, var ni juridiskt biträde för dem, hvilka sålde slottet, vill jag minnas. — Min far, log mr Carlyle. Jag var blott ett barn vid den tiden. — Naturligtvis: jag borde ha sagt er far. Om jag säljer East Lynne skola några tusen komma i min ego, sedan inteckningarne blifvit betalda; jag har ej någon annan utväg att komma på klar fot, och jag har derföre beslutat att välja denna. Men kom nu ihåg: om det blefve kändt ute att East Lynne går ifrån mig, skulle jag få ett helt hbålgetingsbo kring öronen på mig: saken måste derföre uppgöras enskildt. Förstår ni? — Fullkomligt, svarade mr Carlyle. — Jag skulle lika gerna se, att ni köper det som någon annan, om, såsom ni säger, vi kunna öfverkomma om vilkoroen. — Hvad bar ers herrlighet för anspråk derpå? — I afseende på detaljerna får jag visa er till mina kommissionärer, Warburton Ware Ej mindre än 70,000 pund. — För mycket, mylord, utbrast mr Carlyl med bestämd ton,