Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 2

kadragenhet för att icke såga högdragenhet, i sin ton, ty hans misstankar fingo skäl för sig; skola vi samtala förtroligt med hvarandra, säsom mån af ära, eller döljer sig något annat bakom ? — Jag förstår er icke, sade mr Carlyle. — Med ett ord — ursäkta att jag talar öppet, men jag måste känna mitt fotfäste — är ni här å någon af mina lumpna kreditorers vägnar, för att aflocka mig en upplysning, som de annars icke skulle få. — Mylord! sade den besökande, jag vet nog, att en landtadvokat anses endast oga slappa åsigter i afseende på heder, men ni kan dock cj gerna misstänka, det jag skulle göra mig skyldig till att i smyg arbeta emot er. Jag har aldrig, så mycket jag vet, begått något dåligt streck i mitt lif, och jag tror ej heller att jag någonsir skall det. — Förlåt mig, mr Carlyle. Om ni kände hälften af den list, hvarmed man går tillväg: emot mig, skulle ni ej förvåna er öfver at jag misstänker hela verlden. Nå, nu till e uffar! — Jag har hört, att East Lynne skull vara falt till försäljning under hand: er kommis sionär bar tillhviskat mig ett halft ord i förtro ende derom. Om så är, skulle jag önska att f bli köparen.