Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 1

ee — — — i rummet och afbröt grefven i hans uppförande uf eina luftslott, en gentleman önskar att få tala mer er. — IIvem? skrok grefven skarpt, utan att taga notis om det kort betjenten medförde. Ingen obekant insläpptes någonsin utan ceremoni till Mount Severn. Många dystra år hade lärt tjenarne försigtighet. — Här är hans kort, mylord. Det är mr Carlyle från West Lynne. — Mr Carlyle från West Lynne, mumlade grefven, i hvars fot det just då stack med stor smärta, hvad vill han! Låt honom komma in. Betjenten lydde och införde mr Carlyle. IIan var en mycket lång man af tjugosju års ålder och nobelt yttre. Ilan måste ibland sänka hufvudet, då han talade med någon, som var mindre än han; det var en egen vana, och hans far hade haft den före honom: när han talade derom, kunde han skratta och säga, det han ej visste af att han gjorde så. IIans ansigtsdrag voro goda, hans panna hvit och ren, hans bår mörkt och hans fulla ögonlock sänkte sig öfver hans djupa grå ögon. Allt detta bildade ett helt; hvilket både män och qvinnor tyckte om att betrakta, och tillkännagaf en bederlig och uppriktig karakter; man kunde ej så mycket kalla detta an