Göteborgsposten – 4 februari 1862, sida 1

ansträngande ridt! Vägarne förekommo mig jemna och de amerikanska jernbanorna tycktes icke vara det ringaste hugade for att låta tägen hoppa och stöta. Den jemna rörelsen var förtjusande, och jag tog revanche för den spillda tiden genom att sofva, och det så grundligt att mer än en medresande greps af nyfikenhet efter att få veta, hvad min affär och ställning i lifvet månde Vara, Jag hade redan i korthet telegraferat till New-York sålunda: År den kaliforniska posten via Panama anländ ? Svaret var ännu kortare: Nej. Det var såtillvida godt. Mina ansträngningar voro ännu icke fruktlösa. Jag kunde boppas vara i New-York förrän doktor eller öfverste Joram Heckler. Segern var dock ännu icke vunnen. De värdefulla papperen voro ännu i skurkens ego. Men han kunde ej ana, att jag var i New-York, och hvarje öppen handling af mig skulle ha öfverraskningens verkan. Jag var alltför uttröttad att kunna uppgöra några planer om att lura bedragaren. Jag skulle behöfva alla mina själsförmögenhet, då kriget börjat, och jag måste nu sofva. Och sof det gjorde jag den ena milen efter den andra på jernvägen;