Göteborgsposten – 3 februari 1862, sida 3

DUBRA YETMM 2 SR 9 AV gens andre son, som kandidat. I förening härmed förtjenar nämnas, att, enligt Patrieemexikanska provinserna Mexico, Gueretaro, Durango, Tamanlipas, San-Luis-Potosi, Chiapa, Tabasco, Oaxaca, Tiascala, Mechsacan, Gohahuila och Guanaxato i slutet at December skickat deputationer till Vera-Cruz, tör alt till de tre förbundna europeiska makternas representanter aflemna petitioner, i hvilka de begära en fri monarkisk konstitution i Mexico. Den mexicanska forbundsstaten består af 21 departamientos, at hvilken således 15, eller majoriteten, skulle ha uttalat sig för upprättandet af en monarki. Från sjelfva Mexico skrifves, att faran ännu icke gjort landets innevånare eniga; de mexicanska kamrarne hafva upplöst sig och öfverlemnat åt presidenten Juarez att traffa nödiga mått och steg för landets försvar, och Juarez har nu utfärdat en proklamation, hvari han uppmanar till enighet och samdrägt. Den offlciela mexicanska tidningen anslår landets arm till 150,000 man med 100 kanoner: dessa 150,000 man äro dock otvifvelaktigt endast officiela pappersgubbar. Den förut omnämnda, mot Italien riktade krigiska artikeln i den såsom af österrikiska regeringen besoldad ansedda tidningen Gazetta di Verona återgifva vi hår nedan, tillfölje af det ofantliga uppseende den allestädes väckt: Beredom os4 1 Kriget är ott förfärligt gissel! I ofverensstämmelse med de hederliga männen i alla lander, böra vi anstränga oss på allt sätt, för att så mycket som möjligt afvärja det och försäkra den nation vi tillhöra om en framtid af lugn och verksamt framåtskridande; men ett ännu förfärligare ondt är revolutionen som, understödd af de hemliga sällskapen, insmyger sig i alla Europas stater och underminerar deras grundvalar. Utsatta för en stor fara, böra vi al tvenne onda ting föredraga det minst onda och beslutsamt inlåta oss på den väg, som pligten anvisar oss, ty förr än vi helt och hållet tillintetgjort våra motståndare, skola vi icke heller kunna njuta af en verklig fred, af en verklig säkerhet på kontinenten. Diplomaterna försäkra att freden är betryggad för 1862, men de påstå dermed något, som de sjelfva icke tro. Orsakerna ull en stor revolutionsbrand äro i sjelfva verket allför många, att man skulle kunna åfven hela detta år stå med armen i gevär. Det är nog med gevärsskottet från en förpost, tör att låta kriget pånyttfödas i Italien, och sedan kriget val åter börjat på denna sidan Alperna, skall det snart utbreda sig till hela Europa. Frankrike väpnar mäktigt. Det ökar sin flotta, förbättrar sitt fältartilleri, uttånker elt nytt system för litsmedel och ambulancer. Allt detta låter oss hos denna nations chef de facto antaga en önskan att gå i fält mot en mäktig fiende. De andra makterne förblifva icke overksamma och öka äfven sina armeer, för att möta de hotande farorna. Af alla Europas stater är Österrike den af revolutionen mest hotade och hatade, ty det representerar religionens och den gamla sociala ordningens principer. Vi veta det; ordningens störare skola också finna oss beredda att emottaga dem, ty redan seen två år tillbaka har regeringen tagit nödiga mått och steg, för att tillbakaslå och nedergöra hvarje såväl inre som yttre fiende. Låtom oss derfore öfvertyga oss om, att striden är nära och aw den skall bli den sista i vårt sekel, den som skall afgöra öfver folkens ode. Må de liknöjda, optimisterna, underkasta sig att ånyo låta kanonen dundra. Sedan frågan väl blifvit afgjord, skola vi återvända till de angenäma forlustelserna och det skall ej saknas oss tid att odla blommor j Arkadiens trädgårdar. I dag är det krigstrumpeten som ljuder: det är generalernas röst som lifvar soldaterna och striden. Bort med de förslappande passionerna, med lugnet, med somnen. För att vara lyckliga i morgon, böra vi alla i dag visa oss med vapen i hand. .Regeringen bör i detta fall hafva medvetande om sig sjelf och sitt eget värs. Hon representerar ännu mera än sitt land, alla andra nationers sak. Östorriko är den sista dammen mot den sociala förvirringens spridande. Blefve denna damm upprisven, skulle de gudlosa segra. Må man derföre handla med fasthet, må man befria landet från bedragarne, må man aflägsna de harhjertade och kameleonterna från de offentliga tjensterna. Hvarje civil tjonsteman bör underåtider sådana som dessa känna sin pligt och uppfylla den utan någon human etterlåtenhet.