Göteborgsposten – 1 februari 1862, sida 1

mit in i fastet för att handla. Men det kom en knurra på tråden mellan honom och mig, och han har hämnats; må han emellertid akta sig för att någonsin komma inom skotthåll för gamle Amos Grindrods bössa! Shem bad ifrigt om att få veta, huruvida den indian, jag skjutit, var död, och hvad för en device som fanns målad på hans halft nakna kropp. Hans egna stirrande öga kunde ej urskilja den; men då jag beskref gulockern med de bvita tvärstrimmorna, sade han, att den döde måste vara den lilla ugglan, en af Hoffels bästa krigare. Den andre indianen var mindre och besmord med svart och scharlakansrödt. De voro båda stendöda. Shem frågade mig till hälften med fruktan, om jag ville vara så god läsa Fen stump af skriften för honom. Han hade sjelf icke varit någon synnerligen flitig kyrkogängare. men Ruth hade religion, och hang mor hade äfven varit Åen kristen hustru. Jag lade mig på knä bredvid honom och höll upp hans hufvud, under det jag framsade orden till en kort och enkel bön, af det slag, som små barn lära att stamma med sina oskyldiga läppar ; och jag hörde den döendes hesa stämma en eller två gånger upprepa orden. Men det gick en häftig rysning genom hans kropp, och innan bönen ännu var slut, var den stackars Shem Grindrod död: