Göteborgsposten – 31 januari 1862, sida 1

— CWWA — — gifterna, och hvad beträffar de skatter, som mäste påläggas, åtnöjer man sig med ett sorsigugt ullkännagilvande, alt alldenstund soltket är ovandt vid europeiska seder, mäste man egna ämnet ett moget otvervägande, oaktadt regeringens behof aro omedelbara och sådeles mäste arhjelpas utan drojsmäl. Man har derfore måst uttaga det stora steget och satta i rorelse 100 miliioner dollars 1 unkonverubla sedlar — en summa, hvilken ensam är lika stor som engelska bankens hela cirkulauon, och dock skall den ej, fruktar man, räcka till för mera än att tysta munnen på de skrikande leverantörer och agenter, till hvilka regeringen ar skyldig stora summor. Man ssorklarar lor allmänheten att de så inkonverubla bankonorer som finnas, böra betraktas på samma sätt som engelska skattkammaranvisningar, utom det att de ej löpa med ränta; men hvad man dervidlag glömmer att anmärka, det ar att de amerikanska sedlarne tvingas på allmänheten i stället för att såsom de engelska eftersokas. Men man anser det i denna sak, liksom i Trentaffaren, nog med att tramdraga exempel på något motsvarande tel som England läut komma sig till last, och lyckas man deri, känner man sitt samvete lugnadt. Emellertid börja åt skilliga att hysa fruktan, och då den vaksamhet pressen är underkastad ej tillåter att äsigterna på denna vag gifva sig luft, hatva plakater blifvit uppklistrade på New-Yorks knutar, med orden: fred ull hvad pris som helst! Kontanta valutan i banken har under de senare dagarne blifvit förminskad med ötver en million pund sterling. Den skall dock nu ställas under kontroll, och sörbud utfärdas på att utlemna metaller ur baken. Nägra at de förnämsta köpmannen hysa ötvertygelsen all premium på guld inom en månad skall blitva minst 10 proc. och, itall kriget fortsar, till midsommar 50 procent. De nordvestra staterna sägas isynnerhet vara mycket missnöjda med att lå sina skattebördor sorokade. Som exempel på den uyckmug, hvilken tullen kommer att ästadkomma, anmärker man att vesterns jordbrukare sorut kunnat fått ett ekalpand kafte för en bushel indiskt korn, men okningen af tullen och trakten sorandrar törhållandet så, att man behofver sälja tre bushels korn för att få ett skälpund katte. Man undertrycker dock i vesterns stader opposimonon genom komiter af akta yankees, hvilka hus de borgerliga eller unlitäriska auktoriteterna angitva dem som misstänkas för förradiska asigter. Utom de tydliga tecknen till en allmän bankrutt finnes det i atskilliga trakter ett verkligt skräckvälde, och ett enskildt agg hos det afskum, hvilket gör tjenst som spioner, är ofta tillräckligt för att få menniskor arresterade och på obestämd tid qvarhällna i fängelse. Sedan Slidell och Mason utlemnades har ibland den mängd af obändig, vild och skurkaktig mobb som finnes i Amerika en djup hämndlust slagit rot; man döljer ingalunda detta, och det steg som en stor del af nationen anser vara mest lämpligt, är att upphäfva den ömsesidiga traktaten med Canada, enligt hvilken åtskilliga produktionsartiklar och manufakturvaror utbytas emellan de bada länderna. Detta skulle dock skada yankees vida mera än canadenserna, ifall nemligen öfverenskommelsen kunde upphäfvas när som helst; sudant är dock ej fallet, ty konventionen är uppgjord för tio ar och löper ej till ända förrän om fyra är, men på denna omständighet anser man ej mödan värdt att fästa sin uppmärksamhet. Vi nämnde om amerikanska regeringens steg att utfärda inkonvertibla banknoter. I följe häraf ha stadsbankerna upphört med alla utbetalningar af klingande mynt, — ej emedan nöden dref dem dertill, påstås det från många hall, utan för att tvinga regeringen att höja