Göteborgsposten – 31 januari 1862, sida 1

— — —— ——4— i nog; men erholle Holstein, som under de sanska konungarnes milda och slappa styelse är långv bättre torberedt för friheten in de flesta andra nordtyska länder, en ogenlomlig tri utveckhlug, så skulle Preussens utFugmagsplaner kanske ännu en gång stöta vä det härdaste motstånd 1 Holstom. Önskligt vore, aw denna Fedrelandets ramställning, som utan tvitvel är ett uttryck ör de hos en ej ringa del af danska nalonen rådande äsigter, älven kunde vinna genor hos det nyss sammantradda danska riksrådet, och derinom påverka till en enhällig resolution om nödvändigheten at Slesvigs närmare införlitvande med Danmark och undåendet af dettas frioch rätugheter. Mot ett sädant uttalande af representationens onskmngar, hvilket skulle 1 allo ötverensstämma med det danska folkets enskildt tramburna peition i ämnet och med yttringarne inom sjelfva nuvarande konungarikets representationer, kunde svärligen de trämmande makterna ha något inkast att göra, naturligtvis med uudantag af Tyskland, hvilket, säsom bekant, 1 detta ämne har helt andra tankar. Detta uttalande skulle äfvenledes 1 betydlig mån uppklarna situationen samt göra denna påtagng tör enhvar. Sverige-Norges varma understodjande at Danmarks sak, hvilken är identisk med Holsteins afsondring eller, hvad som är nästan detsamma, Slesvigs intorlifvande med det öfriga konungariket, vore då i den yttre verldens ögon an mera giltigt Det finnes nemligen 1 Sverige-Norges politik en sats, från hvilken vi ej kunna gå: Norden ull Eldern! och ville Tyskland, efter representationens uttalande, förhindra anslutningen, skulle det vara Nordens sak att söka utestänga det trån denna opäkallade och orävtvisa inblandning. Men, tyvärr, detta är ingalunda att hoppas — ännu. Den dansk-slesvigska riksdagen utgör ej en sådan institution, att man al den kan begara något verkligt ht; men vigvga omständigheter alstra olta djerfhet och mod. Danska regeringen måste vvilkorligen se, huru den stora krisen med hvarje dag rycker allt närmare, och då riksrådet är så sammansatt, att regeringens vink är tor detsamma lag (regeringen har åtminstone majo riteten derinom for sig), skulle det ju kunna vara en möjlighet, att hr Hall ännu en gång låter, genom hr Lehmann, Eidersanan svaja högt Vi sade mojlighet, ty tör hr Hail, som egentligen är Eiderdansk, eller egentligare helstatsman, eller egentligast spetsfundigt advocerande, skicklig diplomat, ar ingenting omojligt. Emellertid skulle, för att tala kort, ett uttalande af riksrådet under nuvarande kris vara något att lägga märke till, och forordar det Slesvigs närmare anslutning (Holsteins afsondring), har den Nordiska frägan inträdt i ett nytt, betydelsefullt skede.