Göteborgsposten – 31 januari 1862, sida 1

Bresväskan. Berättelse af Charles Dickens. Det var mig klart, att jag dagen förut ofveransträngt hans krafter. Han trafvade lugnt framåt med mig. Hvad skulle jag göra? Jag bade tillräckligt med penningar, men penningar äro icke någon talisman i öknen. Det fanns icke någon afvelgård mellan det ställe, der jag befann mig, och stora Saltsjödalen. Min enda möjlighet att få en häst bestod deri, att jag kunde möta en eller annan, som ville sälja mig ett djur, och det var ett långt steg från denna möjlighet till vissheten. Jag var upptagen af dessa bittra betraktelser, då jag hörde de lätta bofvarne från en gallopperande häst bakom mig. Hastigt vände jag mitt hufvud om och såg en ryttare i ridstöflor ila muntert fram öfver prairierns buskar; innanför hans till hälften uppknäppta rock såg man en röd ylleskjorta, och hans mexikanska somburo var genom en rem fästad vid hufvudet. I sin sadel hade han en revolverkarbin och vid hans sida hängde i en rem ) Forts. fr. N:o 22—24.