Göteborgsposten – 29 januari 1862, sida 1

Brefväskan. Berättelse af Charles Dickens. Det tycktes som om Adolphus, hvars genom det lattsinniga lifvet brutna, svaga kropp illa kunde bära den sinnesrörelse, som följt af den brottsliga bandling han begått, straxt efter sin medbrottslings afresa angripits af en häftig feber. — Den olycklige ligger deruppe i sin säng och sväfvar mellan lif och död, sade hans far med darrande stämma, och han har under yrseln yppat sitt brott. Hans syster, som vakat vid hans säng lik en sann engel, blef förfärad öfver bans förskräckliga sjelfförebråelser. Hon kallade mig dit upp, och med mina egna öron hörde jag den son, öfver hvilken jag var så stolt — min bortskämde gosse — berätta, huru han bedragit och plundrat mig. Den gamle köpmannen vacklade bort till en stol, och jag såg tårarne perla fram mellan de fingrar, hvarmed ban sökte dölja de förvridna anletsdragen i sitt skrynkliga ansigte. ) Forts. fr. N:o 22.