Göteborgsposten – 29 januari 1862, sida 1

tillochmed våga lifvet för husets och min familjs åra. Men jag ställer ej en sådan bön till er, utan att erbjuda er en passande lön derför. — Hör mig till slut. Jag vill ej erbjuda er penningar för en sådan tjenst. Kom tillbaka med väl förrättadt ärende, och ni skall bli associk i huset Spalding och Hausermann; och såframt ni och Emma owm trenne månader äro af samma tankar — Jag darrade af glädje, i det jag afbröt min principal: — Jag vill gerna resa, jag gör det med glädje ! — Ni är en bra karl. Jag visste nog att ban skulle! utbrast tysken; och kassören gnuggade förnöjd sina hander. — När kan ni vara färdig att resa? frågade mr Spalding. — Genast. Om en half timme, om ni så önskar. — Om en timme är det tidsnog, sade mr Spalding med ett leende öfver min ifver; Bodesson skall då hålla med sin vagn och sina bästa hästar. Ni böra så mycket som möjligt spara edra krafter för prairierna. Jag vet att ni har en bössa med sex pipor. Gör edra ressaker i ordning. Ni skall bli rikligt försedd med penningar — slösa med dem, spara ej hästar eller guld på vägen. Jag skulle gifva till halfva min