Göteborgsposten – 28 januari 1862, sida 1

ning och deraf alstrad förtröstan om densam mas slutliga seger. Liksom Galilei kunde, äf ven då han var döfvad af de fåkunnigas skrän utropa om jorden med en stämma, som skal genljuda ännu i en sen efterverld; och ändrör hon sig, så kan skandinaven säga om der skandiviska iden, huru många hinder man är må resa i dennas väg: och ändå rör hon sig Ja, man skall i sanning med förut fattadt be slut blunda, för att icke se, huru hvarje dag öppnar nya vyer, danar nya stigar, på hvilk: de skandinaviska folken kunna röra sig närma re mot sitt mål:Å.den skandinaviska unionen Ett af stegen mot detta måls ernående iv otvifvelaktigt den fasthet, som nu visar sig inom danska folkets opinion, att söka så snar som möjligt afsöndra Holstein från staten Dan mark och derigenom afstänga en efter landvin ning lysten granne från tillfälle att inbland sig i det danska folkets angelägenheter sam genom ständiga trassel och hotelser tvinga det ta att anstränga sig öfver förmågan, för at kunna värna om sin sjelfständighet. Dessa olyck saliga tvister måste till slut bringa danska fol ket i ett tillstånd af utmattning och deraf föl jande slö likgiltighet, om det ej kan, äfven på långt afstånd, se ett lugnare tillstånd för sig Det är derföre det öfriga Nordens skyldighet lika mycket som dess fördel, att i tid, tillsvi dare genom uttalanden af sina djupa sympatier understödja det danska folket i dess allt ifri gare försök att göra ett slut på sin olyckliga beroende ställning till Tyskland. Vi sade bär. ofvan att i detta fall utgör Holsteins atsöndring ett betydelsefullt steg, kanske det betydelse fullaste som ännu tagits för skandinavismens verkliggörande. Och då denna afsöndring med allvar diskuteras, ja nästan ligger i hvarje dansk mans mun, skulle det vara oförlätligt af oss att icke närmare belysa möjligheten af et sådant för hela Norden högst vigtigt steg och de närmaste följderna deraf. Vi ega dessuton desto mera skäl dertill, som åtskilliga äfven våra egna förhållanden ganska djupt ingripande händelser derigenom skola uppstå. Den fö Skandinaviens sak oförtrutet och med öfverty gelsens entusiasm arbetande tidningen Fedresandet har nyligen yttrat sig i denna sak mec en bestämdhet, sådan vi ej påminna oss föru hafva sett i dess spalter, hvilken derföre äfver tydligt visar, att frågan inom Danmark nu be. tinner sig i ett ganska långt framskjutet stadi um. Man har, såsom motskäl mot Fedrelan dets förordande af Holsteins och Lauenburg: totala afsöndring, uppställt on derigenom möj lig skadlig inverkan på Danmarks bandel mec den stora handelstaden Hamburg, tillfolje a den tullgräns man i händelse af Holsteins af söndring antager skola dragas mellan detta her tigdöme och Siesvig. Häremot yttrar sig åtem bladet med en ganska slående bevisning, son ovedersägligen eger stor tillämpning äfven på hä inrotade ensidiga åsigter, på följande sätt: Fastän Danmarks, isynnerhet halfons handelsförbindelse med Hamburg ingalundär så uteslutande, som den var före kriget är den likväl ännu alltid mycket betydlig och man måste medgifva, att handeln troliger skulle komma att något lida genom ett plöts ligt afbrott af denna förbindelse. Emellerti. torde en del af våra medborgare säkerliget af gammal vana och fördom vara bojda so att öfverskatta den hamburgska handelsför bindelsens vigt eller nödvändighet; den är närmare betraktad, dels icko oumbärlig fö Danmark, dels icke fördelaktig för detsamma Hamburg hvarken förbrukar våra produkter eller alstrar dem vi köpa derstädes. Hel dess handel är penningoch mellanhandel Alldenstund här ej finnes någon anlednin; att undersöka den hamburgska penningehan delns betydelse för oss, emedan den ej skull kunna afbrytas genom en tullgräns, utan på —— —— — ———— — —