Göteborgsposten – 27 januari 1862, sida 1

Krigsförelen i Nordamerika. Året 1862 lät sin ridå gå upp för eu skådespel, med hvilket endast de europeiska krigen under Napoleon I:stes dagar kunuva ftorete något jomsorligt. Det är nu jemt 50 år sedan armeer möustrades för att rycka in i ett vidsträckt och illa kändt rike. Längs en linie af 1,000 mil stodo trupper hopade, tagna från nära nog alla befolkningar i vestra Europa. Från Ostersjona dimmor, från Sodra Itahens volkaniska hetta, kommo män, främmande för hvarandra i afseende på race, språk och religion, drifna at ett mäkiigi snille att deltaga i det företag, som skulle gora honom till verldens herre. Detta storartade militära insalls ode utgör nu ett a: moralisternas stående exempel. Hvarje predikant eller rimsnidare kan deklamera ötver den store Napoleons dårskap; kan bevisa, att en nation, som strider för sin tillvaro, aldrig kan bli underkufvad; att ofantliga armeer måste falla i sönder genom sin egen tyngd; att ett framryckande i ett stiglöst, obanadi och fientligt land måste ovilkorhgen bli olycksbringande för en stor mängd wmenniskor, hvilka skola sorse dem (armeerna) med nödiga fodoämnen och transportmedel. Så vidt någon af oss kan minnas, har invasionen i Ryssland utgjort ett ämne till undran för menniskorna. Några hafva förklarat denna Napoleons handling såsom följd af ett förblindadt — — ——