Göteborgsposten – 25 januari 1862, sida 2

mig fram till Genua — huru jag i Genua gick och dref vid hamnen, der jag genom tillfälligt schäarearbete sortjente ett tarfligt bröd och sälunda kämpade mig igenom vintern — huru jag inemot vären tog hyra ombord på en liten kustfarare frän Genua till Finmicino, anlöpande alla hamnar på kusten — och huru jag, längsamt farande uppför Tibern i en med olja och vin lastad bät, en afton i Mars månad landade på Rietta kajen i Rom; — huru allt detta skedde, och hvilka fysiska besvärligheter jag derunder hade att utstå, det har jag ej tid till att här omständligt berätta. Det hade varit min afsigt att komma till Rom, och denna önskan hade jag nu fått uppfylld. I en så stor stad och så långt från skådeplatsen för min fångenskap var jag personligen säker. Jag kunde hoppas, att göra mir na talanger och min bildning fruktbringande. Jag kunde måhända tillochmed finna vänner bland de främlingar, som skulle strömma dit till påskfesten. Rik på förhoppningar uppsökte jag derföre en tarflig bostad i närheten af kajen, egnade en dag eller två åt njutandet af min frihet och beskådandet af Rom samt sökte derefter stadigvarande. sysselsättning. Stadigvarande sysselsättning eller öfverhufvud något arbete var det emellertid icke så lätt att fä. Det var en sorgens tid. Skörden hade slagit fel och vintern hade varit ovanligt sträng.