Göteborgsposten – 25 januari 1862, sida 1

nade hundarne med storartade sörgliga kantilener begräta den frihetstid från halsbandet, hvilken nu snart lider mot sitt slut; ty en tid bortat, och synnerligast under senaste veckan, hafva nätterna varit oroade af det mest förfärliga, oronskakande och sömnfördrifvande tjut från dessa nattsvärmare. Att hardt beskattade klaga, är en vanlig sak; men hundarnes protester äro för högljudda och alltför besvärande. Man borde varit vetänkt på att anvisa dem ett laga forum för sina klagomal, på det de ej må löpa hela staden omkring med desamma, störande äfven dem, hvilka ej hatva med saken att skaffa. Allvarsamt taladt, vore ej en förordning önskvärd här i Göteborg, hvilken, i likhet med en i Stockholm tillämpad, förbjuder att hund får släppas lös ute efter ett visst klockslag på qvällen, sävida han ej är åtföljd af sin husbonde? Härigenom skulle mängens nattro blifva bevarad. Männe vi här i Göteborg mera än på andra ställen fördjupat oss i ordensvurmeri? Det vill så synas ar de många mystiska annonser man läser i tidningarne om det eller det sällskapets sammanträde. Än är det en hemsk sammankomst i Vargklyftan, än ett sammanträde i Olympen till firanne af Krysostomosfesten0. s. v. Efter hvad det förljudes, lär det dock icke vara så farligt med dessa ordenssällskaper, under hvilka vanligtvis endast döljer sig nägra unga män, hvilka komma tillsammans för at! ha roligt en qväll (utestängda som de festa äro från sällskapslifvet) och dervid gerna gyckla litet, svepande kring sig en mystisk slöja å la frimurare för att göra sammanvaron, kanske ibland på ett offentligt ställe, mera pikant. Den stora striden i folkundervisningstra: gan — ja, den lämpar sig mindre väl för krönikans behandling, och heldre än att råka ir på det allvarsamma, säger krönikeskrifvaren Au revoir! C -—