i Liverpool och London för 50,000; i ÅRoyal för 30,000 och i Sun för 25,000 rdr. Af för öfrigt upplysningsvis hörde personer berättade rotmästaren vid nattbevakningen Berg, att han straxt efter kl. 12 vid Landsvägsgatan förmärkt rök slå upp i riktningen åt jernvågen samt straxt derefter sett en eldpelare uppstiga på samma ställe. Han skyndade då att slå larm först i Jernvågen och sedan i hr Lindbergs hus. Derefter begaf han sig nedåt uthusbyggnaderna på gården, der elden redan våldsamt utbrutit i östra ändan af byggnaderna och genombränt brädväggarne. I taket eller på den i denna ände belägna förut omförmälda vinden syntes dock ännu ingen eld. Deremot slogo lågorna våldsamt ut genom dörren till en bod hvari några åkdon förvarades. Dörren var belägen på norra sidan, tätt invid östra gafveln. Nattväktaren Magnusson, som kommit till stället några minuter efter rotmästaren Berg, berättade ungefär detsamma som denne angående elden, hvilken med häftighet slagit ut emot honom genom den förstnämnda dörren. Han hade sett efter utåt isen, om någon menniska syntes till derstädes, men allt hade varit tyst och stilla; ej heller hade, såsom både Berg och Magnusson intygade, någon synts till på Smala Vägen, utom en bättre klädd person som, temligen öfverlastad, tagit vägen åt Stigbergsliden. — Grosshandlaren Appelberg, som bodde i hr Lindbergs gård, väcktes af rotmästaren Berg. Då han såg efter, slog elden ut på östra gafveln af byggnaderna. En vagnbod, tillhörig hr C. Kruse, låg der på nedra botten och en snickareverkstad var på vinden. Vagnboden var alltid olåst, men deremot dörren till snickareverkstaden låst. Löst folk hade ej, för så vidt han visste, haft sitt tillhåll i boden sedan före jul. — Handl. Wahrolin, som bor på andra sidan midt emot bodarne, hade sett ut genom sina fönster och märkte då, att eld utbrutit i nämnde bodar. Han skyndade ut och gjorde alarm. — Kapten Reuterkrona hade vaknat för sent för att kunna uppgifva något om det ställe der elden brutit ut. — Byggmästare Uebel kom den tredje eller fjerde i ordningen till brandstället, och hjelpte till att berga den i det gamla orangeriet förvarade tjäran. — Hamninspektoren Erikson blef väckt då det gjordes larm. Han hade ej arbetat i snickareverkstaden på vinden sedan i början af förliden höst och ej sett löst folk ligga i den meranämnda, hr Kruse tillhöriga vedboden sedan före jul. For att komma in i densamma hade uteliggarne brukat lösbryta några plankor i väggen och krypa in genom den sålunda bildade öppningen. — Sjomannen A. Pehrsson, som vistas ombord på hr Häbners fartyg, hvars master sedermera vid eldsvådan måste kapas, hade ej baft eld ombord sedan kl. 12 på dagen. På morgonen hade han värmt stenkolstjära. Han vaknade på natten vid det att någon ropade till honom att stiga upp. Fartygets kapten, G. Berndts, kom sedermera ned och underrättade honom om eldsvådan. Han hade ej sett någon okänd ha sin gång utåt isen; ej beller hade han sedan i höstas märkt någon om nätterna hålla till i uthusbyggnaderna, — Fru Fredrique Friberg hade vistats två trappor upp i hr Lindbergs hus. Hon märkte slutligen att det började bli så ljust och gick då ned. Hon trodde sig ha sett att elden var starkast i nedra botten af byggnaden, men kunde för öfrigt ingenting upplysa. — Drängen Gust. Johansson hos hrr Appelberg och Wallin hade ingenting af vigt att meddela, utom det att han ej på senare tider märkt några uteliggare i vedbodarne. För inhemtande af vidare upplysningar uppsköts målet på 8 dagar. Jakten Göthe blef vid auktion igår för 310 rdr inropad af öfverskulten C. F. Jansson. I Danmark börjar åter oppositionen resa sitt hufvud mot ministeren Hall, hvars ,Indrömmelser ständigt gifver densamma näring. Det kan visserligen förefalla något tråkigt att blicka in i denna labyrint af noter, som i sin helhet kallas ,,den dansk-tyska tvisben, men då Danmarks ställning till Preussen är så vansklig, att ett krig kan bryta ut till våren, så är det vår pligt, att med största möjliga korthet sätta läsaren au courant des affaires. Tyskland hotade, såsom läsaren kanske minnes, i fjol sommar med exekution i Holstein, hvilket dock afböjdes derigenom att danska regeringen afstod från fordringar på Holsteins bidrag till helstatens gemensamma behof utöfver normalbudgeten för tiden till den 1 april, ett medgifvande, som anta