Göteborgsposten – 23 januari 1862, sida 2

deles bredvid hvarandra; att doktor Cordial, efter det jag sett honom i fönstret midtemot mitt, gått från det ena huset till det andra; att han gjort ett kort besök hos den patient, från hvilken vi nu komma; och att jag mött honom, när han, såsom jag trodde, kom från våra stackars skuggor, men i verkligheten från den behöfvande person, som genom er godhet i går afton fått sig ett godt mål mat. — Och skuggorna? stammade mr Pycroft förvirrad. — Hafva genom mitt olyckliga misstag icke fått en enda skilling, var mitt svar. Mr Pyeroft stirrade en stund på mig med nästan förstenad mine. — Vi kunna ej låta detta förbli härvid, sade han slutligen. Tror ni, att ni denna gång kan vara säker om huset? — Jag inser nog, att ni måste hysa något misstroende dertill, sade jag, men för min del tviflar jag icke. Detta är utan tvifvel rätta huset. Medan jag talade, såg jag upp på N:o 5. — Nå, låt oss då genast göra slut på historien, sade den gamle koppartryckaren bestämdt, och dermed ringde vi på den andra klockan å dörrstolpen till venster. Dörren öppnades efter en stund af en sluskig qvinna.