Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 2

bruket nedlägges; men det sednare torde helt enkelt kunna vinnas genom en minskning i ladugårdens besättning, åtföljd af bättre uttodring och omsorgsfullare skötsel. Revisorerna, som med det här anförda endast åsyftat att efter förmåga bidraga till Räddnings-Institutets förkofran, men äro öfvertygade att direktionen vida bättre förstår att i de här vidrörda frågorna utreda och bestämma hvad som rättvisligen bör göras och lätas, anse sig emellerti : här böra föreslå att en sammandragen redogörelse för jordbruket hädanefter i räkenskaperna intages. Göteborg d. 31 Decbr 1861. Edw. Dickson. Fr. Th. Blomstrand. Härpå följde en långvarig och liflig diskussion rörande institutets ekonomiska förhållanden, derunder full rättvisa gjordes åt föreståndarens utmärkta egenskaper; ehuru det å andra sidan erkändes att väsendtliga förbättringar i jordbrukets och ladugårdens skötsel torde kunna göras, och särskildt större nytta dragas af gossarnas icke ringa arbetskraft. Herr E. G. Lindström ansåg den i bruk varande åkerjorden vara för stor och menade att en vida mindre areal väl skött borde lemna större afkastning; ban tillrådde också antagande af en fullt skicklig dräng eller rättare och var i afseende på ladugården enig med revisorerna om den genom hans egen erfarenhet bekräftade fördelen af en minskning i mjölk-kornas antal. Med afseende på uppgiften att 34 personer under året haft sitt underhåll inom anstalten, upplystes af ordf. att häri inberäknats underhåll åt sockenhandtverkare samt tilltälligt arbetsbiträde för jordbruket. Likaledes anmärktes att räntan på fastighetsvärdet utan tillräckligt skäl tillagts jordbrukskostnaden, emedan detta till en stor del motsvarades af boningshusets värde. Köpeskillingen för Institutets jord hade icke uppgått till mera än 10 å 12,000 rdr. Häremot invändes af lektor Blomstrand, att man genom att lägga priset på den sist inköpta hemmansdelen till grund, måste komma till den slutsatsen att jorden ensamt hade det värde, hvarpå ränta beräknats. Ått förmånliga köp gjorts och jorden stigit i värde, kunde ej med skäl tillgodoräknas årets jordbrukskonto. Herr E. G. Lindströms anmärkning mot beklädnadskontots dryghet (det hade för året uppgått till 1,526: 75) gaf anledning till den mårkliga upplysningen, att storleken af denna summa väsendtligen berodde på den besynnerliga fördomen att trädskor ej skulle kunna med fördel begagnas vid arbete ute på fältet. Slutet på diskussionen blef, att upplysningar och råd borde inhämtas af sakkunnig person rörande jordbruket och ladugården. Tacksam decharge beviljades åt direktionen, som å sin sida uttalade sin stora förbindelse till revisorerna för de värderika upplysningar och råd, som i berättelsen innehållits. Då val skulle anställas med anledning deraf att hr L. Sloman, som var i tur att ur styrelsen afgå, nu förklarade att han genom tilltagande ålder och sjuklighet kände sig ur ståndsatt att ytterligare utöfva den tillsyn öfver Institutet, som i 16 år, eller alltsedan dess inrättning, i främsta rummet af honom bestridts; föreslog hr E. G. Lindström, deri understödd af öfriga närvarande, att hr Sloman skulle såsom hedersledamot qvarstå i den styrelse, hvars prydnad han i så många år utgjort. Detta anbud mottogs villigt at hr Sloman, som ånyo påpekade att han i sin förra befattning borde aflösas (eller kanske snarare understödjas) at yngre och friskare krafter. Till ledamot i styrelsen invaldes nu handl. Frans Rudgren, sedan hr Edv. Dickson förklarat sig vara genom andra kommunala befattningar hindrad att mottaga det med stor enträgenhet erbjudna förtroendet. Till suppleanter inom direktionen utsågos handl. Gabriel Lundgren (återvald) och kyrkoh. i Lundby lektor Rosenius. Till revisorer återvaldes (på direktionens förslag) hrr Dickson och Blomstrand (den sistnämnde för fjerde gången). Hr E. G. Lindström uttalade till slut samhällets förbindelse till direktionen för den osparda nit, hvarmed den fortfarande förvaltat denna samhallsvigtiga angelägenhet. — Summan af de gåfvor som dels en gång tör alla dels såsom semäriga bidrag under sistl. år tillsallit Räddningsinstutet, uppgår till det ansenliga beloppet at 56,000 rdr, deraf 30,000 redan influtit. En stor eldsvåda har ånyo utbrutit i Upsala. Den härjade som bäst i går kl. 7 på e. m., då telegram till oss afsändes. Hertiginnan af Östergötland befinner sig förnärvarande opasslig, angripen af näs2