Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 1

kande personer nu vilja hafva bedomd af den allmänna meningen i Europa. För att förstå de bäda kejsarinnornas ställning, få vi erinra om, att det i Kina är vanligt, att en man har en hustru af högre och nägra hustrur af lägre rang. Den af. kejsaren sien-Fungs hustru n:o 1 är enkekejsarinnan, som ar barnlös; kejsarinnan modren är kejsarinnan n:o 2. I de kejserliga edikterna kallas de Hennes majestät Statens moder, och Hennes majestät vår helgade moder. De tyckas båda, underligt nog, hatfva varit i mycket godt förstånd med hvarandra, och kejsarinnan n:o 2 synes vara nöjd med, att de sormela stat-akterna utfärdas af kejsarinnan n:o 1. Dessa damer, som tala i insanten kejsarens namn, gå i sim ofvannämnde skrift tillbaka till Hien-Funges sista dagar, och underrätta rikets prinsar, ädlingar och embetsmån, att de iråkade skadorna på kusten sistlidet år och oron i hufvudstaden helt och hållet förorsakades af de då regerande prinsarnes och ministrarnes bedrägliga poli ik. De be: klaga, att prinsen at J och hans kolleger ej kunde lemna tredliga råd och icke föreslå något annat, än att de engelska sändebuden skulle tagas till tångar; och de tillägga något, som är mycket vigtigt såsom bevis på hvilken opinion der nu råder i Kina, vy detta är stäldt till de 3009 millionerna innevånare: de hafva således brutit sin tro mot de främmande nationerna. Kejsarinnorna säga vidare, att när sal. kejsaren funnit, det fred blifvit sluten, önskade han återvända till sin bufvudstad, men att de bedragare, som omgåfvo honom, ej ville tillåta honom det. Af själsoro och klimatets stränghet — de båda damerna vilja ej nedsätta sin aflidne makes minne genom att omnämna andra väl bekanta saker — aftärdes den Åheliga personen och besteg till slut draken för att gästa deruppe i höjden. Då ropade vi, omfamnande jorden, till Himlen, och kände snart en brinnande eld. Seende oss tillbaka, öfverlade vi om prinsen af J och de andras oärlighet i sanningens jemförelse, och det blef vår önskan att med stränghet straffa deras brott. Denna kinesiska betyder på ren svenska detsamma som att de båda enkorna n:o 1 och 2 af innersta hjerta afskydde den aflidne kejsarens närmaste kreatur, hvilka hållit honom i ett ständigt tillstånd af djuriskhet och slöhet, samt regerat i hans namn; och att de kommo ofverens båda om, att göra sig af med de eländiga. De hade den lille, blott några år unge kejsaren i sitt våld och befallte genom dessa förhatliga ministrar, att uppsätta och utfärda ett edikt, som utnämnde enkekejsarinnan till regent. Prinsen af J och hans sammansvurna vägrade, framdrogo ett understucket dekret, som de påstodo att den afl. kejsaren undertecknat eller dikterat, och utfärdade ett dekret, hvilket var helt och hållet olika med det, som kejsarinnorna begärt utaf dem. Detta frambragte en öppen brytning. De kejserliga damerna klagade öfver att den gamla ligan nu brast i vördnad mot dem, — särskildt klagade de öfver finansministern SuShuns uppförande, hvilken kineserna i allmänhet dessutom törebrådde vara orsaken till den bortgångne monarkens alla fel och laster. Detta var synbarligen ett kritiskt ögonblick. Su-Shun och prinsen af J. samt det gamla krigspartiet under förra regimen ville sjelfva åt makten, och i det ögonblick de kännt sig starka nog, skulle de båda enkorna ha försvunnit. Prinsen af Kung, som de redan genom sitt understuckna dekret uteslutit från regeringsrådet, skulla hafva följt dem i ordningen. I ett uppräknande af Su-Shunes brott påstås, att han äfven varit oartig mot kejsarinnorna. ,Han tog sig för, att begagna de kejserliga kärlen, och när befallningar utRR 7777 ERE ————