Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 1

gan af den lilla hustruns hufvud var på sitt vanliga ställe, och skuggan af hennes hand hojde och sänkte sig. Hon satt äter vid sin som. Morgonen derpå fick jag med lokalposten ett bref från mr Pyeroft. Han hade, skref han, grubblat något öfver, hvad han sett aftonen forut, och han inneslöt en liten summa penningar, som ban vad mig emottaga, för att använda till förmån för det unga paret, för hvars öde jag intresserade mig. Han bad mig äfven då och då underrätta honom om, hvad skuggorna togo sig före. Jag öfverlemnade penningarne ät doktor Cordial och bad honom anvanda dem på bästa sätt, men icke tala om, från hvem de kommo. Jag bad honom äfven så ofta som möjligt underrätta mig om hans patients tillstånd. Nästan lika ofta jag fick någon underrättelse, sände jag den till den gamle koppartryckaren. Under några dagar fanns det icke mycket att berätta, ej heller sqvallrade skuggorna om något för mig, som var olika med hvad de förut uppenbarat mig. Den fattige kopparstickarens skugga saknades ännu, och hans lilla hustrus skugga satt antingen stilla i vrån vid gardinen, arbetande af all förmåga, för att förtjena litet med nålen, eller sågs gå fram och tillbaka i rummet, för att passa sin sjuke man. Slutligen kom det en tid, då febern nådde sin höjd, och då det