Göteborgsposten – 21 januari 1862, sida 3

der (Bologna), ett tillstånd som var ett sorgligt arf efter den förra regeringen, har ordnats genom energiska och nyttiga åtgärder från regeringens sida, och den kraft, hvarmed lagen genomfores, skall visa de brottsliga, att man i Italien hvarken vill se genom fingrarne med brottet, eller att det kan som förut begås ostraffadt. Jernvägarne och många andra påbörjade allmänna arbeten, hvilka fortsättas med ifver, gifva många armar sysselsättning, bidraga till befrämjande at folkets moralitet och välstånd, lätta de inbördes kommunikationerna och upplifva handel och industri, hvartill ett väl ordnadt postväsen till lands och sjös äfven bidrager. Armen, om hvilken Italiens motståndare påstå, att den omöjligen kunde sammandragas eller styras, emedan den skulle bestå at alltfor olikartade elementer, har genom broderlig enighet och disciplin bevisat, att italienarne från alla landets provinser åro dugliga för krigstjensten. De bördor finanserna hafva att bära, ötverstiga icke landets krafter eller de medel, hvaröfver nationen kan förfoga, och Italien skall inom kort visa, att det både är rikt och patriotiskt nog att uppfylla de fordringar, som dess nationala pånyttfödelse ställer till detsamma. ,, Om man derföre, heter det till slut, ,,kastar en opartisk blick på vår ställning och vårt uppforande, skall man erkänna, att det är Italiens allvar, att vilja konstituera sitt oberoende, och att det äfven är dertill i stånd. Sådan är vår verkliga ställning, och jag hoppas, att denna skall bidraga till att åt oss bibehålla de gamla vännerna och skaffa oss nya. Påfven har nyligen hålit ett koncilium med sina kardinaler, hvari han omtalat, att czaren af Ryssland nu etter 25 års brist på en nuneius från Rom behagat tillkännagitva sig vilja emottaga en sådan, och ville h. helighet häri se en profetia om att kejsar Alexander äfven skulle göra medgifvanden i Polen. Påfvens nye nuncius i Paris hr Chigi har blifvit emottagen af franske utrikesministern hr de Thouvenel. Man börjar af denna anledning redan tro, att vännerna at Italien ånyo skola tå se sitt hopp sviket om att hotvet 1 Tuilerierna skulle vilja taga bestämda mått och steg mot påfvedömet. Kejsaren af Österrike har vid en revy i Verona uttalat för trupperna, att det ännu törestår dem hårda strider, och att ingen vet, huru snart timmen skall slå, så att de måste alltid vara beredda. Den gamle general Benedek tog ordet i de under hans befäl stående truppernas namn och försäkrade att hären var redo att offra sitt blod ända till sista droppan för kejsaren och fäderneslandet. Soldaterna sägas i klump hafva fattats af entusiasm och utbrutit 1 oändliga lefverop för kejsaren. Från polska gränsen skritves det att elfva akademici trån Warschau nyligen blifvit domda till att såsom simpla soluater instickas i en siberisk armekår.