VIU TAImCTSLOH SIICT MOTUIUIS 1 Oe, SVIN BJVIV sig skyldig till osanningen? — En liten recapitulation för ett rätt förstående häraf torde vara af nöden. Det s. k. liberala eller Toryvartiet vill nemligen begagna det, att Palmerston förtegat innehållet af den första depeschen från Seward till amerikanske gesanden i London, mr Adams, såsom förevänning ill försök att misskreditera den nuvarande ninisteren. Morning Post har officiöst förnekat att nämnde not angick Trentaffären, och let är denna förnekelse, som föranledt ofvannämnde utgjutelse af Evening Star, som i förening med ett annat Tory blad Morning Herald beklagar sig öfver att ha skamligt förts bak ljuset af det ministeriela bladet. Till dem sluter sig Daily News, som först bragt saken å bane. Dessa tidningar förklara visserligen lord Russell vara utan skuld, alldenstund det är en bekant sak, att han alltid aktat sig för att gifva tidningarne något hemligt meddelande; men säga dock, att han icke bort låta det oriktiga påståendet stå obestridt i flere veckor. — På detta sätt ställd, blir sa ken svår att reda, men när man går så långt som Torybladen och påstår, att denna Åosanning gjort England skada, eller med andra ord, att Sewards första depesch visade hans regeringa beredvillighet att gifva den skyldiga upprättelsen, och att staten alltså kunnat spara sina rustningar liksom handelsverlden sin krigsfruktan, så skall denna åsigt svårligen vinna utbredande. Ty, oaktadt den första depeschen omtalte Trentaffären, innehöll den dock intet, som kunde stärka sredshoppet, och Sewards sista depesch har — såsom eTimes ock bevisat — ådagalagt, att Amerika endast gaf efter för krigshotelsen. Till den engelska allmänhetens lugnande skall äfven i hög mån bidraga ett tal, som finansministern Gladstone hållit i Leith och i hvilket han afgitvit de mest betryggande försäkringar angående den finansiela ställningen. Han har nemligen tillkännagifvit, att, oaktadt de stora utgifter som den amerikanska förvecklingen framkallat, finansårets bokslut skall långt ifrån framställa sig under så missgynnande färger, som man kunnat frukta af de tablåer öfver handeln, som offentliggjorts under årets lopp; och tillskrifver ministern dessa gynsamma förhållanden det liberala handelsfördraget med Frankrike, hvilket öppnat en ny och gagnelig kanal för den engelska varuutförseln. Ricasoli har, följande sin store föregångares exempel, utfärdat en rundskrifvelse till Italiens representanter i utlandet, hvari de erhålla en ötverblick öfver landets ställning och förhållanden. Efter att hafva vidrört de redan bekanta, af regeringen vidtagna finansiela mått och steg, de hinder, som ställt sig i vägen för lösningen af den romerska frågan, och den insigt och klokhet, hvarmed parlamentet, fastän det representerar en nation, som ännu är ung i staternas leder, och fastän det erkänt, ,att Rom är nödvändigt för Italiens enhet och lugn, likväl tagit i betraktande vigten af dessa hinder och de af regeringen framlagda upplysningar — uttalar rundskrifvelsen vidare ett erkännande af kamrarnes moderation i behandlingen af romerska frågan och uttyder den beredvillighet, hvarmed parlamentet godkänt regeringens provisoriska finansätgärder, såsom ett bevis på, att dot italienska folket har den fasta viljan, att sörja för statstjenstens regelmessiga gång och statens behof, och hyser en orygglig tillit till fosterlandets framtid. Denna tillit vill konungens regering bemöda sig om att motsvara på det sätt folkets representanter betecknat, ooh detta består uti att icke gå händelserna i förväg, utan efterhand förbereda landet på dess framtid samt mer och mer öfverbevisa Europa om, att Italien i sig innefattar nödiga elementer och tillräcklig kraft, för att utveckla sig till en ordnad, välmående och lugn nation, utan att den europeiska jemnvigten derigenom störes eller de religiösa och borgerliga grundsatser hotas, på hvilka nutidens kristliga samfundsväsen beror. De redan under så kort tid uppnådda resultaterna bevisa, oaktadt de genom så stora och genomgripande förändringar oundvikliga skakningar, att de i så fall hysta förhoppningarne varit väl grundade. Italiens moraliska och materiela förhållanden hafva fortfarande förbättrats och äro i stadigt framåtskridande, ordning och lugn råda öfverallt på hela balfön, och de betydligare städerna i de gamla och nya provinserna förete en tafla af belåtenhet, af industriel och kommersiel verksamhet, som i forna dagar nästan var obekant derstädes. Det af främmande penningar och intriger framkallade och understödda röfvareväsendet är kufvadt, såväl genom nationalgardets som genom folkets hjelp, hvilket sista dervid tydligen ådagalagt sin afsky för en restauration, som skulle åvägabringas genom ofvannämnda 1 I LL. bb Mm ; FR —