Göteborgsposten – 21 januari 1862, sida 1

mina frågor höfligt, fastän han tycktes något förundra sig öfver dem. — Ni har nyligen besökt en sjuk man der i huset, icke sannt? frågade jag. — Jo, svarade han, det har jag. Det var ett elakt feberfall. — Det var i andra våningen — hos ett gift folk? var min nästa fråga. Åter ett jakande svar. — Rådde der stor fattigdom ? — Ja, mycket stor fattigdom. — De ha ingenting annat att lefva af, än hvad mannen förtjenar genom sitt arbete? frågade jag. — Nej, intet. — Och han ligger och kan icke arbeta? — Ja, så förhåller det sig, svarade doktorn. — Jag kunde tro det, sade jag. Ville ni vara så god, mr Cordial, fortfor jag, att emottaga denna lilla summa (den var mycket liten) och använda den till de fattiga makarnes bästa? Men för all del tala icke om, huru ni kommit åt den. Doktorn lofvade att uppfylla min önskan, och jag skulle just lemna bonom, då det föll mig in att vilja fråga om den stackars sjukes namn. — Han heter Adams, sade doktorn, och dermed skiljdes vi åt.