Göteborgsposten – 20 januari 1862, sida 2

I forsta borjan tyckte jag. att det alldeles icke fanns nägra skuggor på den hvita, skinande rullgardinen, utom dem från de små agardinstumparne öch från den först omtalta Fuchsian, men då jag efterhand upptäckte en liten, rörlig skugga, som blandade sig med den från gardinen, och då jag märkte, att den höjde och sänkte sig regelbundet och hastigt, satte jag den i förbindelse med en annan skugga litet ofvanom och kom till den slutsatsen, att den sista kom från ett qvinnohufvud, och att den första var den rörliga skuggan af en hand, som höjde sig och sjönk, medan den sydde. Det varade icke länge innan jag fann, att min gissning var val grundad; en kort stund var skuggan från banden stilla och hufvudets skugga upplyftad, som om den person, hvars silhouette sålunda aftecknade sig på rullgardinen, höll på att lyssna; derefter reste personen sig upp och jag såg kopparstickarehustruns mig välbekanta gestalt gå förbi ljuset, och det var mig nu klart, att hon gått bort till den del af rummet, der jag gissat att sängen stod med den sjuke mannen uti, (Forts.)