Göteborgsposten – 20 januari 1862, sida 2

—L —. — Från Finland. Helsingfors Tidningar innehåller för d. 6 Jan. soljande revy: Och redan snart i en hel vecka har det legat i sin graf — det i Helsingfors annaler så minnesvärda året 1861, med sin grymma vinter, med sin sköna sommar, med sin långa och milda höst, med sitt upprörda lit, med sina sammanträden och möten, med sina manifester och reskripter, med sin otorgätliga aprilvecka, med sina petitioner och adresser, med sina val och reservationer, med sina vilda polemiker, med sina regementsförändringar och sina gyllene lötten, med sina demonstrationer och serenader, med sina Porthaas-sester, med sina komiteer, med sina lokomotiv-bvisslingar och sina gasrörsledningar, med sina omskapade poliskonstaplar och sina nya brandkorporaler, — kort sagdbt: med alla sin i både god ond mening vovaga oidorr, hvarom veckokrönikorna nuder deras lopp haft att sörtälja eller — — att tiga! Och nu, nu borjas åter en ny lek — en lek i semtiorvå blad, sannolikt också den till hälften röd, till hälsten svart såsom allt uti det menskliga lifvet. Det nya årets första dagar hafva förflutit styst och etilla och hafva hufvudsakligen varit egnade åt familjelitvet och dess trojder. Kyrkan och teatern hatva varit de enda offouthga ställen, som dragit menniskorna bort från den husliga härden; men medan teatern nu för tiden sällan förmår fylla sina platser mer än till hältten, är det inom kyrkornas dörrar alltid trängsel. Också detta är ett af tidens många tecken. Det skall dock icke räcka länge innan julens frid blir bruten och det inträder en ud af liflig rörelse, buller och oro. Det är i dag efter två veckor som utskottet skall träda ullsammans. Och ehuru utskottet i eig sjelit just icke numera innebar många orovåckande elementer, så känner dock hvar och en hksom i luften, att någonting snart är i kommande, som omkring sig skall koncentrera allt ht, alla tankar, all uppmark-amhet. I lugn sorbidan af det som komma skall, inskränker man tor närvarande sina politi-ka samtal till de prehminära frågorna om de kullkastade bondevalen (på grund at att de valda ej ansetts tillhöra det egentliga bondeståndet) och om den otverraskande utnämnvingen af sekreterare i utskottet -amt till censurkommissionen, för hvars sammanträdande tiden ännu icke lärer vara bestämd. Vill man till politiska ämnen också räkna nyheterna om ännu ett par andra nya koumters nedsättande (en för organmsationen at jordbruksskolorna, en annan tör hästafvelns veträmjande), om det efier mång. och långa modor vunna tillståndet för en juridisk föreuing, o. 8. v., samt ryktet om några guvernors-o. a. hogre utnämningar, så blandar sig vid närmare betraktande dock icke så alldeles litet politik i det tredliga glammet vid julbrasorna. Teatern är icke särdeles mycket besökt, nämnde vi. Forskar man noga, står likväl orsaken härtill icke att finna uti något törakt för teatern, utan kanske tvärtom uti alltför stort intresse för densamma, Små sällskapsspektakler inom familjerna hafva aldrig i Helfors varit mera på modet än under den torflutna hösten. Det ser ut som om man, sedan en inhemsk teater en gång blifvit bringad till stånd, skulle vilja med ens drifva saken till sin spets och göra teatern nästan till en — husslöjd. Ett större sällskapsspektakel lär också inom kort komma att gifvas i Arkadiateatern, likvisst endast för en vald krets af åskådare. Men äfven för den egentliga scenen skola mera lysande tider snart åter nalkas. Berndtsons Ur lifvets strid, hvars första uppförande för tio år sedan hel-ades med en fortjusning, som ansågs alltför vädlig för det allmänna lugnet, skall nu åter (omkring den