Göteborgsposten – 20 januari 1862, sida 1

Skuggbilder. Berättelse af Charles Dickens. Den berättelse, jag nu vill göra, handlar om goda gorningar, som kommo i dagen, goda känslor, som blefvo väckta, ett godt verk, som blef utsordt. ett godt resultat, som blef ernådt, och detta allt med tillhjelp af skuggbilder. Jag har ofta tänkt på, hvilka sqvallersktiga ting skuggor ändock åro. Jag menar de skuggor, som en person, hvilken står utanför, ser i fönstren till ett upplyst rum eller en upplyst byggning; de skuggor, som kastas på rullgardinen af figurer, hvilka befinna sig emellan denna och lampljuset. Jag har bemärkt dylika i kyrkorna under gudstjensten, då jag vandrat utanför och blickat upp på fönstren samt sett skuggorna af ett par älskande läsa i samma pealmbok). af barn, som uppenbart pratade och skrattade tillsammana, och stundom har en skugga, genom att då och då fara framåt, så resa sig upp igen, så blifva sittande onaturligt rak och ) I England sitta karlar och fruntimmer om hvarandra i kyrkan. Ötv. anm.