Göteborgsposten – 18 januari 1862, sida 2

med största varsamhet. Farorna äro, att det så lätt alstrar öfvermod, herrsklystnad, inbilskhet, öfversitteri, maktmissbruk, orättvisa, besticklighet, karakterslöshet m. m. Och de ofvan omtalade fördelarne af detsamma upphäfvas i väsentlig mån, när monitörsväsendet blifvit satt i system, när såväl den ene som den andre får i sin tur tjenstgöra som monitör. Då blir det ej mera en hederssak att li utnämnd dertill, och den deraf förväntade eggelsen och uppmuntran försvinner. Om ock monitörsväsendet skulle stundom vara af någon fördel för monitörerna sjelfva, så är det dock af stor skada för de öfriga barnen. — Det torde ej behöfvas synnerligt stor menniskoerfarenhet för att inse, att barnen ej gerna vilja lyda en kamrat, som ofta ej är mycket bättre, ja i kar ske många stycken tämre än de sjelfve. Derat uppkommer en vana att ej hafva tilltro till den befallande, att ej lyda och lyssna på tillsägelser. När monitören vill göra sin myndighet gällande, uppkomma oenighet, tvist och kif, som förbittrar både lärarens och barrens sinnen. För undervisningen kunna också ej dylika monitörer vara af någon nytta. — En aktad styrelseledamot, pastor Prebn, har redan uttalat siu erfarenhet, att för kristendoms-undervisningen är ej vexelundervisnings-methoden af något gagn, utan snarare till skada Denna åsigt delas äfven af mig såväl hvad angår nämnde ämne, som ock alla öfriga, isynnerhet sådana, der själsodling, eftertanke och omdöme komma i fråga. Ty huru kan man begära al en monitör, som ofta nog ej kan det, hvaruti ban skall undervisa, att göra rediga frågor, rätta oriktiga eller ofullständiga svar, förklara och utveckla det som är för barnet otydligt, med ew ord leda detsamma till eftertanke och insigter. Till och med der det gäller inötvande af s. k. mekaniska färdigheter, anser jag monitörerna vara odugliga handledare. Jag vill här ej ingå uti en vidlystigare vederläggning at den uttalade uppfattningen af en folkskolas uppgift, att den bör bestå endast uti meddelande af de nodtorttigaste färdigheter, sasom innanläsning, skrifning och räkning. Innanlasningen är visserligen till en del mekanism, men den bör äfven göras till något mer. Ty uppfattar man innanläsningen endast från den förstnämuda synpunkten, så bibringar man barnet en vana att läsa tanklöst, hvarifrån det sedermera svårligen kan frigöra sig. Detta vore just rätta sättet att skapa slafvar, hvarifrån motionären, enligt sitt yttrande, genom vexelundervisning vill betria oss. Men äfven om innanläsningen skulle inkränka sig till blott och bart en tanklös mekanism, så äro monitörer odugliga äfven till denna slags undervisning. Af tio monitorer träffar man knappast en, som bar nog allvar och ihärdighet att ordentligt undervisa. Olta nog pekar monitören på a när b skall sägas och tvärtom; och när läraren vänder ryggen till, är hela cirkeln sysselsatt med helt annat an med läasuing. Följden häraf är ytlighet, slart, vana vid lättja och okynne, I afseende å skrifning blitva olågenheterna ännu större, så tramt man ej vill antaga, att skicklighet deruti viunes ej genom undervisning utan endast genom öfning, Au undervisa barn uti skrifning år sannolikt en af de svåraste uppgitter för en lärare vill solje af barnens vanliga beuägenhet för slart; och det torde i de flesta tall blitva omöjligt för en monitör att förmå kamrater till noggraunhet och ordentlighet uti allt hvad tillhör skriluingen. Vid räkning kunna visserligen monitörer med fördel användas tili forhörande at tal och som bjelpare vid uträknaude af svårare exempel, men att begagua dem som undervisare der, hvarest det blir traga om att leda barnen till användande at förståud och ettertanka, eller der insigter skola bibringas om uvarje råknesätts betydelse och praktiska auvändning, anser jag lika otjeuligt i detta som i hvarje annat ämne. Mycket vore visserligen ännu att tillägga, men jag auser mig ej böra längre uttänja detta yttrande. Jag önskar blow tillägga, att jag med de gjorda anmarkningrrne ej afsett något klander mot den härvarande vexelundervisningsskolan, som i många hänseenden kan mäta sis med våra öfriga skolor. Dervid måste dock ihågkommas, att den förra är så god som den möjligtvis kan blifva, tack vare dess utmärkte lärares nit och skicklighet, men de sednare kunna i väsentlig mån utbildas och förbättras. Jag anser således för närvarande ej skäl vara för handen att rubba det hittills följda skolsystemet genom att antaga lektor Blomstrands förslag om inrättande af en ny vexel-undervisningsskola i Haga.