Göteborgsposten – 18 januari 1862, sida 1

———— MMMM nn —— — — vexlats mellan dem och mig. Det var alltid ett tyst hus, och hvad som var värre, det var hatets hus. Undantagande denna med de stumma djurens beslägtade kärlek fanns der icke en skymt af välvillig kansla. Pigan fick uppbära allas dåliga lynne, under det att jag var som ett slags paria bland dem alla, icke ens befunnen värdig att bemötas illa. Frun talade aldrig till mig och helsade icke ens godmorgon; hon gaf mig inga uppdrag men nekade mig icke att sysselsatta mig med hvad jag ville. Jag fick göra hvad som helst, blott jag icke för mycket besvärade henne med min närhet och icke talade med hennes man eller master Georg. Om händelsevis någonting liknande ett samtal började — ty mr Brand var ibland språksam på sitt arga och häftiga sätt — brukade hon befalla mig gå ut med samma ton som den hon begagnade till bunden. Om jag gjorde invänningar deremot — hvilket hände en gång, var hennes enda svar: Ni kan gå er väg, om ni vill; jag bar icke lejt er. Ett ting oroade mig isynnerhet. Det oroade mig, emedan jag i likhet med alla inbillningssjuka menniskor skrämdes mera af allt som var hemligbetsfullt än af en öppen fara, och under det, hvarom jag nu skall tala, låg en hemlighet dold. Gossen bekymrade sig i början icke om mig. Han talade aldrig till mig, när han