Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 2

— jag minnes det nu, och besynneligt låter det, eller hur, miss Jane Erfurt? — Icke alltid, sade jag vridande mig oroligt. — Nå, mrs Brand, hvad säger ni? — Hon är ful, och Georg kommer icke att tycka om henne, sade frun på samma liflösa sätt. — Hvem f-n frågar derefter? ropade mr Brand ögonblickligen fattande eld. Han må tycka om henne eller icke, hvem bryr sig om en dum tok och hvad han tycker. Så mycket bekymrar jag mig om hans tycke, tillade ban knäppande med fingrarna med fräckt öfvermod. Fruns ansigte blef något blekare, men hon svarade icke utan kastade en rädd och hemlig blick på sin man. Han vände sig nu häftigt till mig och sade att jag kunde anse mig anställd såsom sällskapsfruntimmer hos mrs Brand och att jag skulle flytta dit i början af följande vecka. — Men utan fruns samtycke, sade jag, för obeslutsam att vägra och för nervsvag att vilja antaga platsen. Hon lade ifrån sig muslinsremsam och steg upp. Mr Brand, sade hon, är herre här i buset; gör hvad han säger er; derigenom undvikes bråk. (Forts.)