Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 2

af hans bemötande; jag är nervsvag, men har inga värre anlag. Han skrattade. — Kanske icke, sade han med ett hån, som isade mitt blod, det har ingen. Vet ni icke att alla galningar äro filosofer, när de icke äro konungar och drottningar ? Skall jag då våga taga er i förlitande på ert eget omdöme om er person, eller skall jag genast afskeda er i öfverensstämmelse med mitt eget. — Jag tror att ni kan lita på mig, sir, svarade jag och såg mig omkring för att undvika Jatt se hans ansigte. — Hvad tror ni, mrs Brand? sade han, i det han vände sig till den bleka qvinnan, som var sysselsatt med att rispa upp sin muslinsremsa, och som hade, såsom jag trodde, icke kastat en blick på mig. — Hon är ful, sade hon med en matt, entonig röst; jag tycker icke om fula menniskor. Mr Brand skrattade åter. — Bry er inte derom, mr Brand; man kan vara bra utan att se bra ut, eller hur, miss — hvad för nägot? Har ni ett namn eller ett nummer ? — Miss Erfurt. — Jaså, jag glömde det — Jane Erfurt