Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 1

Om utsigterna för en aterlörening al de nordamerikanska staterna. Redan de törsta grundläggarne at amerikanska konsututionen fruktade för att den dåvarande unionen af de tretton ursprungliga staterna skulle vara för stor, för att kunna bibehålla samma intressen och lyda under en regering. Men låt erfarenheten lösa frågan, säger Washington i ett at sina brel; ratt i ett sådant tall lyssna till tomma rasonnemauger skulle vara brottsligt. För sextio år sedan antydde ätven Jefsferson, som mer än Washington egde den nuvarande republikens anda, mojligheten af hvad som nu har inträffat. Då någon år 1803 till följe al Louisianas eröfring talade om att umonen kunde komma att delas i ett atlantiskt och ett Mississipiförbund yttrade han — hvad som för ett år sedan ingen statsman i norden var klok nog att inse — Låt dem för all del skilja sig från oss, om deras intressen så fordra. Det är blow en skilsmessa emellan en äldre och en yngre son. Gud valsigne dem båda och hålle dem tillsammans, om det är för deras bästa, men skilje dem åt ifall detta år nyttigare för dem. Och åter då Missourifrågan for syrtio år sedan förekom, yttrade han dessa innehållsrika ord: Ehuru jag gjort mig till en lag att aldrig skrifva eller tala om, ej ens tänka på politik, och att ej befatta mig med statsaffärerna, samt derföre slutat att läsa tidningar, så har dock Missourifrågan väckt mig och uppfyllt mig med oro. Den gamla tvisten emellan