Göteborgsposten – 16 januari 1862, sida 2

net på flere samnars djup, upphäfvande höga rop, hvarvid Rättaren Johan Fredrik Jonsson på Somvik, i sällskap med flere skridskoåkare, oaktadt uppmaning af desse att icke blottställa sitt lif, genast och utan betänkande hastade till och kastade sig i den öppna vaken, upptagande den allt mer och mer sjunkande, hållande henne med ena handen under det han, allt som isen brast undan, fattade nya tag med den andra för att hålla sig och sin börda, åtminstone med hufvudena, öfver vattnet, till dess slutligen Rättaren Carl Andersson i Bjärhult hastade till med en käpp, i hvilken Jonsson fick tag, hvarefter bräder af de kringstående anskaffades och begge två blefvo räddade. Upsala friv. skarpskytteförening, hvilken har en vidlystigare omfattning än de flesta skarpskytteföreningar, derigenom att den med sig införlifvat en egen skola, har enl. sekreterareus berättelse halt på foljande sätt act glädja sig åt denna sistnämnda: Skolan har redan i sin början haft av glädja sig åt en hugnande framgång, alldenstund densamma under den första terminen af sin tillvaro varit besökt at 112 elever. Af dessa har visserligen den största delen ej varit i tillfälle att besöka skolan oftare än söndagarne, då antalet af elever vanligen varit omkring 60 å 70. Men äfven de ötriga båda dagarne i veckan, neml. Onsdagar och Lördagar, har, isynnerhet under den senare hälften at terminen, elevernas antal varit i tilltagande och vanligtvis ej understigit 30. Undervisningen, hvilken uppehåällits af 2:ne lärare, har varit inskränkt till blott skrifning och räkning. Önskligt vore derföre både för skolans framgång och framtida möjliga utvidgande, om husbönder eller målsmän ville tillhålla och uppmana sina arbetare, eller om eleven sjelf, då han eger frihet att råda öfver sin tid, ville bestämma sig att vissa dagar, åtminstone tvenne i veckan, besöka skolan. Undervisningen skulle i s.dant fall kunna bättre både bestämmas oeh ordnas samt eleverna sjelfva draga större fördel af densamma, än hvad hittills har kunnat åstadkommas. Hvad lånebiblioteket eller det med skolan förenade så kallade sockenbilioteket beträffar, hargutlåningen derstädes ätvenledes tilltagit mot slutet af föregående termin, och biblioteket anlitas förnämligast af eleverna vid skolan; för öfrigt har det ej ännu rönt någon synnerlig uppmärksamhet. Att äfven detta förhållande skall ändras, sedan allmänheten fått sin uppmärksamhet rätt fästad på biblioteket och de fördelar det erbjuder samt vant sig att anlita detsamma, kan med allt skäl antagas. — Genom den välvilliga uppmuntran som skolan rönt af magistraten och stadens borgerskap, hvilka för undervisningens upprätthållande m. m. åt henne anslagit 500 rdr, är hon fortfarande i tillfälle att hålla sig det för hennes andamål tillräckliga antal läraro. Norrköpings Skarpskytteförening har gått i fortattning om arrangerande at 3 musikaliskt-dramatiska soirer, till förmån för föreningens kassa. Litterärt. Den särdeles vackra, korrekta och billiga upplaga af J. L. Heibergs prosuiska skrifter, hvilken utgifvits i Köpenhamn, bar nu fullständigt utkommit med 10:de bandet, hvilket innehåller en mängdgpolemimiska artiklar af värde. En minnestod åt Il. C. Örsted, elektromaguetismens uppfinnare, skall resas i Köpenhamn. Den bekante bildhuggaren Jerichau har lemnat ett utkast till densamma, enligt hvilkot sotstycket bildar en tresidig prisma. På ena sidan synes i hautrelief tomtarnes och dvergarnes underjordiska lif och verksamhet, som med tillhjelp; af naturens gudom, som sitter till höger framför den ena af prismans kanter, blottas för vishetens gudinna, som sitter till venster och med en fackla, hvilken hon håller i sin högra hand, belyser naturens afslöjade hemligheter och tomtarnes brådskande arbete. De båda andra sidorna upptagas den ena af en palmkrans, den andra af en lagerkrans och mellan dessa sitter, på tredje kanten, Saga, som med sin gritfel upptecknar hvad naturen afslöjar och visheten lörklarar. Ur denna handling framträder nu Hans Christian Örateds porträttfigur, stående på prisman och stödjande sig mot en pelare, med tolegraftrådarne i sin hand. Uppåt pelaren växer oliveträdet: flitens symbol. Fotstyckets figurer blifva i kroppsstorlek och sjelfva prisman så hög, att endast sigureras hufvuden skola tynas öfver henre. Sjelfva