Göteborgsposten – 13 januari 1862, sida 2

dring. Hon hade fortsatt samtalet sedan jag gått och frågat efter min bror och haas hustru. Naturligtvis boddde de ännu vid qvarnen, men karlen sade (om med rätta vet jag ej, men den tiden trodde jag det fullt och fast) att Babetta helt och hållet beherrskade min bror, som såg blott med hennes ögon och hörde blott med hennes öron. I Heidelberg hade man pratat mycket om hennes hastiga förtrolighet med en förnäm fransk herre som hade kommit till qvarnen; han var slägt med henne, emedan han var gift med mjölnarens syster, hvilken uppfört sig afskyvärdt och otacksamt mot honom. Men detta kunde icke vara något skäl till Babettas utomordentliga och plötsliga förtrolighet med honom; hon hade gått ut öfverallt tillsammans med honom, och nu, då han rest sin väg, (såsom heidelbergaren sade att han bestämdt viste) korresponderade hon med honom beständigt. Men hennes man tycktes icke se något ondt deri, fastån han var så bedröfvad öfver sin fars död oeh sin systers vanära att han icke kunde hålla sitt hufvud upprätt. — Allt detta, sade Amante bevisar att M. de la Tourelle har misstänkt att ni skulle återvända till det näste, hvarur ni flugit, och att han varit der och funnit att ni ännu icke återkommit. Men han tror förmodligen ännu att ni ämnat göra det, och har derföre anmodat er svägerska att meddela honom underrättelser i detta