Göteborgsposten – 13 januari 1862, sida 1

Den gråa qvinnan.) Öfvers, fr. Engelskan. Efter närmare öfverläggning fattade vi ett klokt beslut. Vi insågo att det skulle våcka misstanka om vi gingo vår väg utan att betala räkningen. Vi voro till fots och kunde lätt upphinnas, om man ville förfölja oss. Derföre satte vi 088 på sängkanten, talande och skälfvande, under det att tversöfver gården muntra skrattsalfvor ljödo, och sällskapet småningom skingrade sig; ljusen skeno genom fönstren, när de gingo uppför trapporna för att lägga sig och sofva. Vi kröpo ner i vår säng tätt slutna till hvaraudra och lyssnade till hvarje ljud, som om man spanade efter oss och som om hvarje ögonblick kunde bli det sista. Under det den djupa tystnad berrskade, som föregår dagningens början, hörde vi någon smyga sig lätt och försigtigt öfver gården. Vi hörde en nyckel vridas om i stalldörrens lås, någon kom in — vi snarare kände än hörde att han var der. En häst ryggade litet och gjorde en orolig rörelse med foten och gnäggade derpå liksom till tecken uf sitt ) Forts. fr. N:o 1—8.