Göteborgsposten – 11 januari 1862, sida 3

lippinerklostret i Ascoli, så har man företagit efterlorskningar och dervid påträffat skatter till ett värde af nära 200,000 rdr, om hvilka de goda munkarne pu med rätta gå sorlustiga. Enligt ÅIndep. b. af d. 6:te har betallning afgätt till Marseille om att förse iranska garnisonen i Rom med alla fältapparater, liksom om den snart skulle få inträda i kampanj, hvilket tyckes utvisa, att den ej så snart skall komma att utrymma Rom. — Påtven skall hatva bedt det spanska presterskapet om 4 milhoner realer (c:a 800,000 rdr) for betäckande af omkostnaderna vid flera helgonkanoniseringar, deribland at spanjorers. — Generalvikariatet i Rom offentliggjorde den 28 dec. sin statistik öfver den eviga stadens betolkning för år 1861. Foljaade uppgitter deri äro anmärkningsvärda: Rvm räknar 40 biskopar, 1,380 Åverldsliga prester, 2,474 ordensandliga, 1,657 semnuarister och kollegiater, 2,032 nunnor, 2,613 qvinliga tosterbarn I konsvervatorier och kloster, 283 akatoliker, 4,226 Judar, hela befolkningen 194,587. Från Paris skrIitves om ett särdeles hättigt upptrade, som i kejsarens närvaro egt rum melian hr Persigny och kejsarens handsekter Mocquard. PFersigny hade beskyllt Mocquard for att inspirera Lagueronmere och Patrie, som fortiar med sina anspelningar på det konstitutionela kejsardomet. kejsaren låt-ade sig alldeles icke hatva med saken att gora. Mocquard låt saken bero, men förklarade dock sor Persigny, att det var hans afsigt, att meddela sina enskilda asigter i pohiuken om han så ville. Hr Mocquard skall utnämnas tull senator. — Mires, hvars process ännu icke gått genom alla instanserna, har tätt lllätelse alt ullbringa sin öfriga sängelsetid i en privat helsoanstalt. Den törr sä makuge penningemannen är djupt nedtryckt och sjuklig. — Kejsaren har uppmanat sina annistrar och embetsmän, att liksom ban sla på stort och gitva impuls åt den rika societeten att dermedelet gagna handeln med lyxartiklar. Det har nagon tid omtalats, att Österrike skulle med allvar tanka på att reducera sin arm6. Detta hopp tillintetgoöres nu at den oflictela -Österreichische Zewung, som i en artikel förklarar, att Österrike ar al alla Europas länder det, som minst ar i tillfalle att minska sin landtarme, huru tryckande deuna post än är for rikets finanser. Donau Ze vung har afgifvet i ofticiös ton en dylik torklarmg tor hvad flottan angår. ÅUngen misskunner, säger bladet, den nuvarande finanslela ställningens svårigheter, men detta ar ej något skäl for att man skall ifrågasätta sjelfva stalens existens; ty marinfrägan ar för Osterrike en lifsfråga, satramt det vill bibehälla sin rang af stormakt. — Skulle man icke med större skäl kunna säga detsamma om finansfrågan, och vore det ej klokt att erkänna, att om Österrike icke lyckas ordna sina finanser, skola hvarken dess arm eller flotta, nuru starka de än äro, kunna åt detsamma bibehälla den rang af stormakt, vid hvilken det fäster så stor vigt. —— —— —— ———