Göteborgsposten – 11 januari 1862, sida 3

rat saker, som äro välgörande för hela menniskoslägtet. Sålunda bjuder t. ex. sjelfva den heliga skrift, att fienden skall spara de på marken växande fruktträd. Att erofra och icke förstöra är en krigförande civiliserad nations rätt. Emeliertid är detta en handling at fientlighet mot hela menniskoslägtet, hvilken derföre äfven skall framkalla allmänt ogillande. Man kan sluta till hvilken internaliskhet, som döljer sig under denna handling, af töljande yttrande at en New-Yorker-juurnalist, hvilket mera påminner om barbariets råaste tider, än om 1861 års civilisation: Det kan ej råda något tvitvel om verkan af en sädan stenblockad. Segelleden till Charlestons hamn är smal och kan läå:t spärras med ett halft dussin af dessa stenskepp. Nedsänkta, blitva dessa gamla skrof punkter, der de uppslamningar kunna hopa sig, som floderna medtöra, Naturen strafvar sjest i dylika hamnar etter att resa hinder och allt hvad vi hafva att göra. är att, såsom läkarne säga, bistå naturen. När dessa skepp riktigt inbäddat sig i sanden, skola uppslamningarne snart bilda oofvervinneliga hinder mot hamnarnes återöppnande och skapa en blockad, som ej skall kunna häfvas at afven den största högtrycknings-diplomati. Man måste medgifva, att det ligger nägot underbart dehagligt i detta tysta, motstandslosa skipande af Khadamantisk rättvisa. Denna lugua metod är skön och utgör ett masterverk i sitt slag; ingen simpel teatralisk hämnd, intet förvandlandoe af staden till aska, såsom Charlestons innevånare fruktade, utan vi komma på dem tysta och ljudlosa om natten och lemna dessa trolösa städer i en förstenad skondöd. Emot ett dylikt förstörande at dessa hamnar, som skaparen skänkt menniskorna ull nöje och gagn, måste hvar och en protestera. Sädana handungar at endast hämnd hatva ännu aldrig argjort ett stort krig och de borde icke tillåvas ar dem, som äro satta till den menskliga civilisationens vaktare. Af redogörelsen om de diskussioner inom amerikanska senaten, som föregått Förbundsregeringens beslut att utlemna de på Trent tagna tångarne, finner man, att en senator Hale yttrat sig utomordentligt haftige och hotat regeringen med afsättning, om hon beslöt att utlemna fängarne; han forklarade att senaten skulle genom utlemnandet blottställa sig för tillintetgörelse och folkets ovilja. — Det vill synas som om törbundsregeringen iakttagit den största hemlighet i afseende på Trentaffären. En intressant händelse, hvilken äfven står i sammanhang med den amerikanska frågan, har nyligen umat i Spanien. En krigsångare, förande Sydstatornas flagga, insann sig för några dagar sedan utanför Cadix och begärde att få lopa in i hamnen. Den amerikanska konsuln på stället protesterade, hvarföre saken underställdes regeringen. Fartyget, som ej var någon annan än kaparen Sumter, fick löpa in, men utan att vexla salut med strandbatterierna. Sumter medförde ombord 42 fångar, hvilka tagits trån trenne Nordstaterna tillhöriga fartyg, som af honom sänkts under kryssningen. Tillätelsen lör Sumter, att löpa in i Cadixes hamn, skall säkerligen resa samma internationela tvist, som en annan Sydkaparo Nashvillesinlopp i Southampton, etter det han på hafvet uppbrändt det Norden tillhöriga sartyget Harvey Birch. Spanien har liksom Eugland genom en officiel forklaring af den 17 Juni 1861 antagit till basis för sina förbindelser med Förenta Staterna den strängaste neutralitet, dock medgifvande Sydstaterna egenskapen af en krigförande makt, hvarföre det är naturligt att Spanien i detta fall foljt Englands föredöme. Uevicanska regeringen, med hvilken spanska regeringen såsom nämndt redan ligger i öppet krig, har beslutat försvara sig till det yttersta och hoppas att kunna draga England och Frankrike från kriget, genom att bevilja dem de upprättelser och garantier de fordra, men bjuda spetsen åt spanjorerna och ställa mot dem en armee af omkring 18,000 man, fördelad i trenne kårer. General Doblado skall taga ötverbefälet med högqvarter 1 Mexico. Om den sammankomst af majoriteten inom italienska parlamentet, i hvilken Ricasoli försvarade sitt parlament, berättas en hittills obekant, mon dock anmärkningsvärd omständig