Göteborgsposten – 10 januari 1862, sida 3

bert de Broglia, Dusaure, de Carn och Philarete Chasles. I onsdags var stor bal i Tuilerierna, till hvilken ej mindre än 4, o00 personer voro inbjudna. — Ett nytt dramatiskt arbete af Edmond About, la Gataöna, har gifvits på Odonteatern i Paris, men efter förfärligt tumult slutligen fallit igenom. Aboutes vänner hade talrikt infunnit sig, för att till hvad pris som helst bereda framgång åt dramat, som redan på förhand låtit så mycket tala om sig. Sjelfva polismyndigheten tycktes särdeles intressera sig för styckets tramgång, ty under det stora oväsen, som uppstod, blefvo företrädesvis de utvisade ur salongen, som störde lugnet genom hvisslingar och ej de, som genom dånande handklappningar gjorde lika mycket väsen af sig. Pjesen, som är utan allt dramatiskt och sceniskt värde, dukade slutligen under för oppositionen från parterren, som på Odeontetern nästan uteslutande består at studenter, hvilka ej förlåta About hans politiska tendenser. — Till Marseille hafva under loppet af år 1861 införts icke mindre än 6 millioner hectoliter säd. Den protest, som ryska utrikesministern furst Gortschakoff nedlagt mot Österrikes intervention i Herzegovina har väckt stort uppseende i Wien, emedan den bevisar, att det ännu råder ett dåligt förstånd mellan de båda regeringarne. I Wienertidningen Presse tinnes foljande närmare meddelande om denna sak, hvilken ester det ställe, der de österrikiska trupperna inskredo, fått namn af Suttorinafrågan: ,Den ryska depeschen af d. 10 dec. (med protesten) blef endast muntligt meddelad grefve Rechberg, utan att han at densamma erhöll någon kopia. Om vi äro riktigt underrättade, har grefve Rechberg efter depeschens uppläsande yttrat, att han efter de upplysningar, som makternas gesandter mottagit af honom rörande Suttorinafrågan, egentligen kunde anse den ryske gesandtens meddelande såsom icke afgIilvet. Eftersom den österrikiske gesandten i Petersburg, gretve F. Thun, för närvarande vistades i Wien och stod i begrepp att vända tillbaka till sin post, ville grefve Rechberg genom honom afgifva ett muntligt svar på depeschen, hvilket svar likväl endast kunde innehålla ett beklagande att kabinettet i Wien icke kunde närmare inlåta sig på den ryska notens innehåll, utan höll sig till sina föregående sorklaringar. Forhandlingarne hatva sålunda onekligen slutats i en temligen skarp form, men Ryssland kunde ju icke heller med sin förklaring afse annat, än att beteckna sin ställning till den sydslaviska rörelsen i öfverensstämmelse med den poluk, det beständigt idkat i Orienten. Suttorinafrågan gat Ryssland ett länge önskade tillfälle att åter gitva tecken till lif ifrån sig samt öfverbevisa portens kristna undersåter om, att czaren ständigt har sin blick riktad på dem. Från Indien berältas om en åtminstone högst oväntad nyhet. En at de sornamsta ledarne af upproret, som England hade så svårt för att undertrycka, Nena Sahib, har blifvit arresterad i Kurrachee, just då han skulle inskeppa sig, tör att fara öfver till främmande land. Han var förklädd till köpman och igenkändes af en af sina forna tjenare. Underrättelsen behöfver dock bekrättelse. Från Peking skrifves af d. 13:de nov., att kejsaren kommit dit och upplöst rådet, som utgjordes af elementer, hvilka voro fientligt sinnade mot de europeiska makterna. Prins Kung är utnämnd till rikets regent. tt — AA EEE