Göteborgsposten – 10 januari 1862, sida 2

lossa den från den hake, hvarmed den var fästad, sedan den begagnats. IIon gjorde ett knyte af gamla odugliga kläder på det att vi skulle kunna bättre passera för en kringvandrande krämare och hans hustru; hon bildade en artificiell puckel på sin rygg och stoppade upp mina klåder, för att gifva mig en fylligare gestalt. Hon lade sina egna kläder på bottnen af en kista under en mängd andra sådana, hvaribland hon funnit den karldrägt hon bar. Och med några franes i hennes ficka — de enda någon af oss hade, då vi flydde -— gingo vi nedför stegen, togo ned den och gingo åter ut i den kalla mörka natten. Vi hade öfverlagt om hvilken väg vi borde välja, när vi lägo på vinden. Amante hade sagt mig att hon, då vi begåfvo oss bort från Les Rochers, frågat från hvilket håll jag kommit dit, emedan hon ville undvika de efterspaningar, som hon förutsåg skulle göras i den riktningen mot Tyskland; nu ansåg hon deremot att vi borde vandra till den trakt af landet, der mitt tyska uttal af franskan skulle väcka minst uppseende Jag tyckte att Amante sjelf hade ett eget uttal, so jag hört M. de la Tourelle förlöjliga såsom normandisk pathos, men jag sade icke något derom utan samtyckte till hennes förslag att vi skulle taga vägen mot Tyskland. Vore vi blot der en gång, så skulle vi vara trygga, trodde