Göteborgsposten – 9 januari 1862, sida 1

Den gråa qvinnan.) Öfvers. fr. Engelskan. Men nu tröttnade de vid detta gräsliga skämt; juvelerna och uret värderades, papperen och penningarne undersöktes, och det var tydligen rådligast att begrafva liket tyst och före nattens inbrott. De hade icke vågat låta honom ligga der han blifvit mördad af fruktan att folk skulle komma och känna igen honom och väcka misstankar mot dem. Ty de talade ständigt som om det var deras fasta föresats att så vidt på dem berodde bibehålla lugnet i trakten deromkring, så att någon anledning ej skulle förekomma till påhelsning af gendarmer. De tvistade något om de skulle gå in i slottets spiskammare genom galleriet och stilla sin hunger före den hastiga begrafningen eller eferåt. Jag lyssnade med feberaktig otålighet så snart jag i mitt upphettade och förvirrade tillstånd kunde förstå denna deras afsigt, ty stundom tycktes de ord de talade endast inprägla sig med en förfärlig kraft i mitt minne så att jag knappast kunde afhålla mig ifrån att upprepa dem som ett själiöst elän) Forts. fr. N:o 1—5.