Göteborgsposten – 8 januari 1862, sida 2

verlista er eller förstod jag mig aldrig på qvinnor. I det tystaste vattnet gå de största siskarna. En gång då ni är borta rymmer hon sin kos efter att ha kommit underfund med någon hemlighet, som skall kosta oss alla lifvet. — Ba, svarade min man, lät henne gå, om bon har lust, men hvart hon går följer jag; du behöfver derföre icke jemra dig i förtid. Nu hade de nästan utplundrat liket och det blef fråga om hvad de skulle göra dermed. Jag fick veta att den döde mannen var Sieur de Poissy, en herre i grannskapet, om hvilken jag ofta hört att han brukade fara på jagt med min man. Jag hade aldrig sett honom men kunde finna af deras tal att han stött på dem under det de plundrade en köpman ifrån Köln och, enligt ,chauffeurernas grymma plågsed, pinade sitt offer genom att steka dess fötter för att utpressa bekännelser rörande de ställen der han hade sina penningar placerade, på det att de sedermera skulle kunna begagna sig deraf. Sieur de Poissy hade kommit dit och igenkånde M. de la Tourellel derföre hade de dödat honom och fört honom hem efter nattens inbrott. Jag hörde honom, som jag kallade min man, skratta lågt och lätt som vanligt, när han talade om huru liket blifvit fastbundet på hästen framför en af rytkarne så att det verkligen såg ut som om mör