Göteborgsposten – 8 januari 1862, sida 1

Den gråa qvinnan.) Ötvers. fr. Engelskan. I det öfre rummet var ljus; vi stannade och skulle vändt tillbaka om Amante fått råda, men jag var otålig öfver uppskofvet. Hvad för ondt kunde ligga deri att jag sökte ett oöppnadt bref från min far i min mans arbetsrum. Jag som vanligen var den räddaste, förebrådde nu Amante hennes ovanliga feghet. Men saken var den att hon hade mycket mera skäl att misstänka hvad som försiggick i detta förfärliga hus än jag. Jag uppeggade henne, jag gick sjelf förut och vi gingo till dörren, som var stängd, men med en nyckel i låset; vi öppnade den och gingo in; brefven lågo på bordet och mötte genast mina ögon, som hungrade efter några kärleksord från mitt fredliga, aflägsna hem. Men just som jag skyndade fram för att undersöka brefven släcktes ljuset. som Amante höll, af draget, och vi stodo i mörker. Amante föreslog att vi skulle bära brefven in i min salong efter att ha plockat ihop dem så godt vi kunde i mörkret och derefter bära alla utom det, som var till mig till4) Forts. fr. N:o 1—4.