Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 3

ning åt medgifvanden för England å de moderatas sida; men då man ännu sväfvar i okunnighet om demagogernas sinnesstämmng. torde det vara för tidigt, att redan öfverlemna sig åt för stora illusioner. Ty det är ett bestående, ett vjätvigt faktum, att det är folkväldet eller rättare pöbelväldet som, hittills på den amerikanska regeringen. Det är emellertid lyckligt, att man kan med något sken af sannolikhet antaga de moderata vara stämda för en fredlig lösning. Den 9:de eller nande, De goda tyskarne hafva emellertid tagit sig anledning at den engelsk-amerikanska konflikten att drömma om sin egen storhet och makt, hvilken sträcker sin oemotståndliga inverkan bort öfver Kanalen. En berlinerhalle följande något naiva ord: Times vill visserligen hvarken veta af Frankrikes, Östersen omtalar den icke. Nu är det fullväl bekant, att den ädle lord, som står i spetsen tör regeringen, icke hatar någon stat i så hög grad som den preusisska; men om Preussen öppet och energiskt erbjuder sig som medlare och domare, kan lord Palmerston dock icke säga nej, ty önskan etter fred är mycket stor 1 England, och ett sådant steg af Preussen skulle gifva fredspartiet friska kralter. Hvad Amerika angår, menar korrespondenten, att det gerna vill ingå på anbudet, emedan man der äfvenledes önskar freden, ty Preussen har, såsom man kan finna af de vid kongressen framlagda aktstycken, Åalltid uppfört sig på det mest lojala sätt mot Amerika, och slutligen derföre att Preussen har det största intresse af fredens upprätthållande, då Frankrike deremot endast blåser på elden, för att kunne koka sin egen soppa vid den allmänna branden. — Såsom medverkande till ett stormakternas kollektiva bemedlingssteg kan Preussens röst vara af någon nytta; men ensam torde den förklinga ohördan, så att den värde korrespondenten något väl mycket öfverskattat Preussens anseende och plats inom stormakternas råd. Österrike upptager åter på ett allvarligt sätt uppmärksamheten, och det vill ånyo synas, som om vi snart kunna ha att vänta oss vigtiga nyheter derifrån. De sista åren ha ock varit i hög grad olycksdigra för det österrikiska kejsardömet. Då Ungern var kufvadt, Sardinien sorödmjukadt och Preussen nödgats uppgifva sina försök att mediatisera Nordoch Mellan-Tyskland, stod Österrike såsom den första och styrande makten i Italien och Tyskland; det intog åter presidiet i Frankfurterförbundsdagen, hvilket det handhafde ej allenast till namnet utan ätven till gagnet. bå det orientaliska kriget bröt ut, då tiden kom att ådagalägga den svarta otacksamheten mot Ryssland, hvilken Schwarzenberg förutspått, samlades stormakternas gesandter till konferens i Wien angående fredens upprätthållande och återförvärfvande; den österrikiske utrikesministern förde presidiet och ledde förhandlingarne. Österrikiska trupper aflöste de ryska i Donaufurstendökorrespondent skrifver nemligen till Börsenrikes eller Rysslands bomedling: men Preusåtminstone, förmår utöfva största tryckningen 10:de väntas först det definitiva svaret tilll England, så att vi i alla hänseenden ej skola behofva vänta länge på situationens uppklarmena, och kejsardömets fanor, som svajade vid Donaus utlopp, liksom de ett par år förut svajat vid Elbens utlopp och vid Eidern, skaffade större utsträckning åt Österrikes intlytande. Endast 5 eller 6 år ha förflutit, och nu är Österrike förödmjukadt i Italien, dess inflytande i Tyskland minskadt, det är sjelst hotadt med upplösning och affall på alla håll, ja, det är ur stånd att få sina undersåter till att mottaga det goda, som erbjudes dem med det enda vilkor, att de erkänna riksenheten. Samma krig, som bragt Österrike på sin höjdpunkt, framkallade äfven dess sjunkande. Österrike uppträdde som medlare, men denna roll upphöjde det icke, utan neddrog den. Riket måste bära samma utgifter som en krigförande makt. Största delen af hären måste hållas på krigsfot, och statsskulden steg derigenom ofantligt. Vid samma tid erhöll Österrike genom sin otacksamhet en dödlig fiende i Ryssland, medan det ej fick några allierade i Rysslands motståndare; Österrikes farligaste motståndare, Sardinien, vann England och Frankrike och anknöt efter freden Ryssland vid sig. nnu en kort tid efter freden beböll Österrike skenet af makt, men förhållandena voro alldeles förändrade; Sardinien blef understödt af Frankrike, England och Ryssland, den franske kejsaren gaf otvetydigt luft åt det agg, som Österike senast uppväckt genom den personliga förnärmelse, hvartill det gjort eig skyldigt emot honom, då det hindrade hans förening med prinsessan af Wasa. Ryssland hade lidit alltför djupt under Österrikes otacksamhet. att det icke skulle veder