Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 2

sök i London för första gången presenterades för engelska aristokratien, öfverräckte drottning Victoria åt den sköne unge mannen med ett intagande leende sin bukett, ester det de dansat tillsammans. Den unge prinsen blef så upprörd af denna uppmärksamhet i hela hofvets närvaro, att han drog fram en Highlander-dolk, sprätte med den upp fracken på venstra sidan af frackbröstet och gaf sålunda buketten plats vid sitt hjerta. Detta galanteri förfelade dock i första början sitt mål. Drottningen kunde ej inse, hvad han menade; hon blef blek som ett lik i ansigtet, då hon fick syn på dolken, och han hade knappast riktat den mot sitt bröst, förrän hon signade sanslös ned i en länstol. Hade hotvet behöft några bevis på den redan uppståndna kärlekshandeln mellan de båda furstliga personerna, skulle denna scen lemnat ett det mest slående. — Vi ha äfven framför os8 en anekdot, som kastar ett intressant ljus öfver drottning Victorias och prins Alberts samlif. Det är bekant, att deras äktenskap var särdeles lyckligt; de kunde dock lika litet som andra äkta makar undgå, att det stundom kom en fuurra på tråden, och vid sådana tillfällen kunde det stundom talla drottningen in att föra tronens majestät in i samiljelsvet och göra sin rätt som Englands suverän gällande i förhållanden, der prinsen både enligt gudomliga och menskliga lagar skulle vara herre i huset. Då en dylik huslig strid en gång egt rum, tillgrep prinsen den enda utväg, som står en förnärmad äkta man öppen: han gick upp på sitt rum och vred om nyckeln innanför, för att försäkra sig om ro. I ett par timmar höll drottningen tappert stånd, men slutligen blef tiden henne för lång, så att hon gick upp och klappade på dörren. Hvem är det, som klappar? ljöd det inifrån. — Det är drottningen, lät genast upp! — ÅJag ber hennes majestät tusen gånger om förlåtelse, svarades det inifrån, men jag är här i mitt eget rum, och jag önskar ej taga emot besök af någon. Detta svar var mera, än drottning Victoria kunde uthärda. Albert, ropade hon med tårfylld stämma, det är ju jag, din hustru! Dessa ord voro ej väl uttalade, förrän dörren sprang upp och prinsen läg för drottningens fötter. Teaternytt från Petersburg. En korrespondent skrifver från sistnämnde stad till A. BL. bland annat. För ett par veckor sedan gafs här för första gången Verdis opera Maskeradbalen, uppsatt med mycken prakt, så att vid sjelfva balen i slutakten 2,500 stearinljus brunno på scenen. Intrigen är densamma som i Aubers Bal masque; men då man här icke får mörda en kung på scenen, är Gustaf III förbytt till en grefve, scenen förlagd till Portugal och mamsell Arvedson förvandlad till en vederstygglig zigenarspåqvinna. Operan är temligen fattig på melodier och uppbäres egentligen af Gratianis hänförande sång i sista akten. Maestron Verdi sjelf är nu äfven hitkommen med sin för härvarande opera, beställda nya opera La forza del destino, för hvilken han erhåller — 80,000 francs! Baletten räknar, utom Rosati, flera utmärkta talanger af det täcka könet, hvilka till och med öfverträffa henne i den egentliga koreografiska konsten, ehuru de stå efter henne i mimisk och pantomimisk förmåga. Svensken Johanson innehar och försvarar fortfaranda utan medtäflare sin plats såsom förste artist i sin konst och helsades i söndags i den nyuppsatta baletten Faust, som då gafs på hans benefice, med de lifligaste applåder och rop af da capo eller bis, som det här heter. Ryska vetenskapsakademien har så litet följt med förändringarne inom vårt land, att i dess kalender för 1862 skyldrar såsom svenskt mynt riksdalern banko med skillingar och runstycken; bl. a. felaktigheter uppgifves äfven skålpundet vara deladt i tvenne marker. Norrköpings arbetsinrättning. I Norrköpinge Tidningar läses följande af en resande gjorda skildring öfver denna inrättning: Under afvaktan på att få de affärer, som fört mig till staden, uppgjorda, begagnade jag de lediga timmar, hvilka dessa lemnade mig, att bese dess märkvärdigheter. Och af dessa finnes det åtskilliga, ehuru jag förgäfves såg mig om efter hvad jag kallar Åandens herberge, d. v. 8. förvaringsrum för de alster, som vetenskap, vitterhet, naturforskning och konst frambringa. Norrköping eger intet naturmuseum, iniet tafvelgalleri, intet större allmänt bibliotek, intet konstkabinett. Deremot eger det vackra monumenter af den verk