Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 2

kind att blekna. Men i mitt hem hade allt gått så oppet till, att jag hade inga erfarenheter, som kunde hjelpa mig att utforska dem, som lefde under samma tak som jag. Jag begrep att jag hade gjort hvad Madame Rupprecht och hennes vänner kallade ett lysande parti, emedan jag bodde i ett slott med mänga tjenare, som skulle, hette det, lyda mig som deras herrskarinna. Jag begrep att M. de la Tourelle höll mycket af mig på sitt sätt — att han var stolt öfver min skönhet, är jag åfvertygad om, ty ban talade rätt ofta med mig om den — men för öfrigt var han svartsjuk och misstänksam, och han uppfyllde aldrig mina önskningar, då de stridde mot hans. Stundom förekom det mig som om jag också skulle kunnat hålla af honom, men jag hade varit blyg alltifrån min barndom, och snart blef min böjelse att älska en, som var så vacker, så bildad, så välvillig och så kärleksfull, qväfd af min fruktan för hans missnöje, hvilket kom som ett åskslag midt bland hans kärleksutgjutelser för en så obetydlig sak som en tvekan att svara, ett oriktig! ord eller en suck efter min far. Men om jag icke kunde göra honom belåten, när jag verkliger älskade honom, så kan du väl föreställa dig hurt illa det var, när jag var så rädd för honom at jag sökte undvika hans sällskap för att slipp: bevittna hans lidelsefulla utbrott. Jag mins at jag märkte att M. de la Tourelles missnöje mec