Göteborgsposten – 3 januari 1862, sida 3

Året 1861. En historisk föreläsning för damer och herrar, af O. 0. Mina damer och herrar! Året 1861 har varit — en paus eller ett bedraget hopp. Vi winnas alla, hur det vid årets början allmänt hette: det blir varmt i Europa i sommar, det tecknar sig till krig på hundra punkter, vi skola få se åtskilligt i Italien, i Ungern; pass på! år 1861 skall göra slag i saken. Så försäkrade åtminstone tidningarne, isynnerhet under prenumerationsfisket ty, — nekom det ej! — vi hafva något hvar, mina damer och herrar, blifvit uppfiskade på den kroken. Och hvad hafva vi fått för vår lättrogenhet? Ingen revolution i Polen, ingen i Ungern, intet anfall på Venetien, icke sista paret ut för påfven och Frans i Rom, ingen händelse vid Rhein; må vi vara tacksamma mot de franska gensdarmerna i Dappendalen, de gjorde åtminstone något. Det är sannt, och som en historiker ex professo kan jag mindre än någon ignorera det, studenterna i Ryssland hafva fästat på sig Europas blickar; studenter äro muntra bröder ; men de äro icke nöjda med sina lexor, ej heller med sin universitetskansler, ej heller med de tyska professorerna. Och Amerika sedan! Kriget emellan slafstaterna och de norra! Det räddar året 1861 från fullkomlig indifferentism. Man slåss med hjeltemod, 86,000 man mot 107,000 man tvenne dagar å rad från solens uppgång till dess nedgång, och man slutar med 11 mans förlust å ömse sidor, (deraf 7 hittats efteråt lifslefvande på en — ölstugal) Dessa generaler, dessa transatlantiska Bonaparter, denne Rocenerantz, som kunde vara vår, men som icke är det (den historiska sanningen fordrar detta erkännande (hvad stort hafva de hela denna sommar intill hösten uträttat? Hvad är resultatet? Jo, att vi nödgas betala våra trikotnattmössor 25 öre dyrare, mina herrar, och att ni mina damer, att ni måste något dra in på bomullsstrumporna. Förlåten, att jag talar om strumpor, mina damer, men historiens omutliga rättvisa kräfver det. Jag glömmer ej, att Gaöta har fallit. Ja, mina damer och herrar, drottning Bomba kunde icke rädda detta bourbonismens sista bålverk. Gaöta föll, och vi hafva sett den unge monarken hasta under sin gemåls konvoj direkte till påfven och står numera under tvenne tofflor istället för en. Hvilket exempel för furstar. Kung Friedrich Wilhelm af Preussen har efterträdt sin smorde herr bror och låtit sig sjelf amörjas. Denna burleska opera i Königsberg skall dock gömmas i häfderna. Vid återkomsten till Berlin, när han med Guds näde inpasserade genom Brandenburger Thor, yttrade i den tätt sammanskockade folkmassan en Eckensteher: ÅIst doch ein Thor wie man sonst in der ganzen Welt nicht finden kann! Men då han i detsamma bemärkte bakom sig en polissergeant, hastade att tillägga: das Thor nämlich! das Brandenburger Thor! Jag behöfver ej för en så vald och bildad publik, som ri, mina damer och herrar! påpeka den ofantliga skilnaden emellan det tyska das Thor, en stadsport, och der Thor, en narr. Den store statsmannen Cavours död, som obestridligen för sig var ett Evånement, har dock icke medfört de händelser, man med anledning deraf i första ögonblicket spådde — ett nytt bevis på, hur i våra dagar det hela hjelper sig utan individen, och hur ett folk, som sjelf är stort, mindre än andra behöfver stora män. Den politiska betydelsen af den unge portugisiske monarkens död låter sig ännu ej beräkna; men om femtio år, mina damer och herrar, i fall vi då träffas i detta auditorium, skall jag hafva äran